Som en sorts uppföljning till helgens ledare om Vadstenas befolkningsutveckling är det i dag dags att ta en närmare titt på statistik. Om nu befolkningen i kommunen är relativt rik på levnadsår blir det särskilt intressant att se hur den kommunala servicen till just denna målgrupp fungerar, upplevs och även vad den kostar.
I och med att Vadstena – åtminstone ännu – inte genomför SCB:s medborgarundersökning får vi titta på andra källor till statistik. Mer specifikt kommer dagens underlag från den stora statistikdatabasen Kolada, en tjänst från Rådet för främjande av kommunala analyser (RKA) som staten tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) står bakom.
Sett till de ekonomiska siffrorna har Vadstena en bra situation kostnadsmässigt, åtminstone utifrån en jämförelse med övriga landet. Den så kallade nettokostnadsavvikelsen för äldreomsorgen som helhet visar att kostnaderna i Vadstena kommun är drygt sju procent lägre än vad den kan förväntas vara.
Resultatet beskrivs som ett lågt kostnadsläge, som kan bero på låg ambitionsnivå och/eller hög effektivitet. Det är inte uppenbart vad orsaken eller orsakerna egentligen är, men kostnaderna är i varje fall låga. Sedan 2018 har dessutom kostnaderna för särskilt boende sjunkit markant, från 162 000 till 145 000 kronor per invånare över 80 år.
Hur ser det då ut med nöjdheten hos de boende i åldern 65 år och äldre på särskilt boende? År 2022 svarade hela 95 procent av de tillfrågade att de var nöjda med servicen, men det har sjunkit rejält till 82 procent för år 2023. Samtidigt har andelen boende som svarar att de besväras av ensamhet mer än fördubblats, från 18 procent till 39 procent. Resultatet för frågan om ensamhet är sämst av alla deltagande kommuner, men vad beror det på?
De boendes förtroende för personalen är mycket högt och hela 96 procent av de boende svarar att det är lätt att få kontakt med personalen. 100 procent svarar att de får ett bra bemötande av personalen och 71 procent är nöjda med de sociala aktiviteter som erbjuds.
Varför de boende, trots den mycket uppskattade personalen och verksamheten, upplever en så pass hög grad av ensamhet blir därför lite av en gåta. Ingenting tyder på att den upplevda känslan av ensamhet beror på lägre ambitionsnivå eller sämre service från kommunens sida.
När pandemin härjade som värst under början av 2020-talet var den upplevda ensamheten hos de boende ändå mycket lägre. Det vore intressant att kunna grotta ner sig i de underliggande orsakerna som kan tänkas ligga bakom varför det ser ut som det gör i dag.