Efterspelet kring avvecklingen av det drogförebyggande arbetet i form av det mångåriga projektet Livsstil i Vadstena har varit ovanligt livskraftigt. Efter att upprörda föräldrar uttryckt sitt missnöje med nedläggningen och bildningschefen svarat på kritiken kunde saken ha varit utagerad. Men, så blev det inte. Diskussionen lever i högsta grad vidare.
På ett sätt är det oroande att diskussionen kring Livsstil har pågått så pass länge, eftersom ungdomarna själva vittnar om att problemen med vejp, tobak, droger och narkotika är så stora. Vadstena är inget undantag från Sverige i övrigt.
På ett annat sätt är det glädjande att diskussionen kring Livsstil har pågått så pass länge, eftersom det innebär att det finns ett starkt engagemang kring att komma till rätta med den problematiska situationen. Vadstena känns bättre rustat än många andra kommuner.
Vid förändringar av det här slaget är det lätt att det uppstår missförstånd. Det är beklagligt, men samtidigt finns det oftast anledningar till att de uppstår. En väldigt vanlig orsak till missförstånd är bristande kommunikation. Den kan uppträda i olika former, men otydlighet i och avsaknad av relevant information är ofta inblandat.
I fallet med nedläggningen av Livsstil finns det en påtaglig och central aspekt som bevisligen inte riktigt har landat i kommunikationen från skolans håll. Det handlar om frågan om skolan har brutit befintliga kontrakt med elever eller inte.
Enligt bildningschefens egen utsago tidigare har de inte brutits. Därifrån sades det i stället att det inte tecknas några nya kontrakt med eleverna som nu går i årskurs 7. Samtidigt konstaterar en niondeklassare uttryckligen att ”vi skriver på kontraktet och skolan säger att vi inte får bryta det, men så bryter de det själva”.
Vem ska man egentligen tro på? Gäller de tidigare kontrakten eller är de brutna? Här borde vi kunna lita på bildningschefens ord att de kontrakt som tidigare har tecknats fortfarande gäller. Någonting annat vore underligt att utgå ifrån.
Dessvärre är det inte så enkelt, utan det blir en fråga om definitioner. Kommunen har formellt sett inte rivit kontrakten, men kommer inte att uppfylla innehållet i dem.
Men, det är samma sak som att bryta ett avtal. I praktiken är kontrakten därmed rivna från skolans sida, vilket för oss tillbaka till ursprungskritiken om otydlighet. Kommunikationen från kommunens sida har varit otydlig gentemot både elever och vårdnadshavare och den är fortfarande otydlig. Det ger starka skäl till självkritik för kommunen när det gäller just kommunikationen.
För att avsluta konstruktivt är det i varje fall bra att kultur- och utbildningsförvaltningen nu uppges arbeta med att hitta ett hållbart arbetssätt för det förebyggande arbetet mot alkohol, narkotika, dopning, samt tobaks- och nikotinprodukter. Den nya lösningen borde i och för sig ha varit på plats i samband med att Livsstil avvecklades, men nu får vi gilla läget.
Det finns goda förutsättningar i Vadstena för att hitta väl fungerande lösningar framåt. Det gäller att ta vara på det.