Den 27 januari 1945 nådde sovjetiska trupper fram till koncentrations- och förintelselägret i Auschwitz-Birkenau. Där kunde de förskräckta soldaterna befria de kvarvarande fångar som mot alla odds hade överlevt nazismens förföljelser och övergrepp under den utrotning av judar och andra oönskade folkgrupper som hade ägt rum. Händelserna är några av de allra mörkaste och hemskaste gärningarna i mänsklighetens historia.
Efter ett halvsekel valde Sverige på 90-talet att börja uppmärksamma förintelsen på just detta datum. I morgon den 27 januari 2019 är det dags igen. Sedan 1999 har just detta datum varit en nationell minnesdag och sedan 2005 även en internationell dito i FN:s regi.
Även i vår närhet uppmärksammas denna oerhört tragiska och nödvändiga dag. I Vadstena väntar tal, fackeltåg och minnesstund i kyrkan. I Motala inleddes minnesarbetet redan i går, då skolelever samlades på Stora Torget. Söndagen innehåller precis som i grannkommunen tal, fackeltåg och minnesstund. Det är viktigt att dessa saker görs och kommunerna ska ha beröm för det.
Även om förintelseförnekare inte märks av i de flestas vardag existerar de ändå i allra högsta grad. Det är inte heller någon slump att de gör det, tvärtom är orsaken väldigt tydlig. Antiemitism, främlingsfientlighet och rasism närs av hat och lögner. Det som gärna beskrivs som en ”historierevision” är falsk propaganda i samma anda.
Den som är intresserad av att få reda på mer om de konkreta hot som finns mot demokratin i dag rekommenderas att lyssna på Sveriges Radios podd med namnet P3 Dystopia. Avsnittet ”Demokratins reträtt” behandlar bland annat totalitära och auktoritära stater av olika slag. De tendenser som finns i vår omvärld i dag diskuteras och olika historiska exempel redovisas.
Nationalismen kan vara direkt livsfarlig, vilket vi så sent som på 90-talet fick uppleva i vår närhet. Före detta Jugoslavien slets itu och i nationalismens namn genomfördes hemska aktioner för att godtyckligt skilja tidigare förenade människor åt. Grannar tvingades att bli fiender. Familjer splittrades eller flydde för att kunna hålla samman, bland annat till Sverige. Folkmordet i Srebrenica där tusentals bosniska muslimer avrättades är den värsta händelsen i Europa efter andra världskriget.
Mot denna bakgrund var det välkommet att den återträdande statsministern Stefan Löfven i sin regeringsförklaring var väldigt tydlig med hur Sverige ska hantera minnet av förintelsen. ”Vi ska aldrig glömma, har vi lovat varandra. Sverige glömmer aldrig.” Svenska ungdomar ska dessutom ges möjlighet att besöka förintelsens minnesplatser, vilket tyvärr är nödvändigt. Om det är något vi ska lära av historien så är det att dra lärdom av våra tidigare fatala misstag.
Vi lever i dessa dagar tillsammans med de sista överlevarna från förintelsen under den tyska nazistregimen. Många är vi som i skolan eller senare i livet har haft förmånen att ta del av deras berättelser och för de flesta har orden satt sig fast i våra hjärtan för evigt. Deras närvaro är tyvärr snart till ända och det vi kan lova överlevarna och alla som dog i de avskyvärda lägren är en enda viktig sak.
Vi glömmer inte.