Pacta sunt servanda. Latin för uttrycket ”avtal ska hållas”, en mycket grundläggande rättsprincip som inom juridiken är helt central i den viktiga avtalsrätten – för att inte säga helig. Principen handlar dock samtidigt om mycket mer än bara juridik.
Det handlar om att hålla vad man lovar, även ur ett större perspektiv. Det handlar om att skapa tillit mellan människor och i slutändan skapa en känsla av att samhället går att lita på. Det stundtals så omtalade samhällskontraktet mellan staten och medborgarna är ett av många sammanhang där just tilliten är central.
I Petrus Magni skola i Vadstena verkar dock inte principen om att avtal ska hållas vara särskilt helig, trots att Heliga Birgittas ande svävar över bygden. Till synes utan förvarning väljer skolan att bryta det så kallade ”anti-drogkontrakt” som har funnits med elever som har velat kunna få ett antal förmåner om de håller sig borta ifrån alkohol och droger under högstadiet.
Det är fullt förståeligt och rimligt med starka reaktioner. Vad sänder det egentligen för signaler när vuxenvärlden inte håller det som den lovar i ett ingånget avtal? Fanns det ens ett villkor i avtalet om skolans möjlighet att bryta det i förtid och vad som i så fall skulle hända?
Skolans rektor har en bra poäng i att ett 30 år gammalt koncept kanske inte är klockrent i 2020-talets samhälle. Förutsättningarna förändras över tid och då måste även åtgärderna förändras. Själva beslutet i sig kan alltså vara rätt i sak. Däremot måste två centrala delar i rektorns och skolans beslutsprocess kraftigt ifrågasättas.
Den första delen är tajmingen. Att ta bort en anti-droginsats samtidigt som missbruket av narkotika och droger är rekordhögt hos ungdomar är tämligen tondövt. Varför var det så bråttom att dra i nödbromsen? Pengar är uttryckligen en faktor, men handlar det i själva verket om någonting annat? Frågan blir naturlig att ställa, även för den som inte har en anhängare av konspirationsteorier.
Den andra delen är tillvägagångssättet. Att ta bort den befintliga överenskommelsen utan att ha någonting konkret att ersätta den med verkar ogenomtänkt. Vad hade skolan förväntat sig för reaktion från de elever som drabbas? Att de bara skulle rycka på axlarna och gå vidare i livet utan någon kompensation? Knappast. Då förstår man inte tonåringar.
Hur kommer eleverna som drabbas av vuxenvärldens svek att tänka nu? Har de kvar förtroendet för skolans ledning efter det här? Vad får det i sin tur för konsekvenser för de redan sjunkande studieresultaten som rektorn bevisligen oroar sig för? Många frågor, men få svar.