Det är få grupper av människor som får ta emot så mycket spott och spe som politiker. Det många belackare antagligen inte känner till är att 97 procent av de som kallas politiker i själva verket är fritidspolitiker och bara kan drömma om de fantasilöner som lockar till spektakulära rubriker. Ändå motarbetas dessa systematiskt, vilket kan få ödesdigra konsekvenser för demokratin.
I veckan har MVT rapporterat om socialdemokraten Erik Jernér i Vadstena, som har tvingats att hoppa av alla sina politiska uppdrag. Anledningen är att han i egenskap av arbetslös riskerar att bli av med sin ersättning från A-kassan, eftersom hans politiska uppdrag betraktas som deltidsarbete.
Grundtanken bakom den aktuella så kallade 75-dagarsregeln är att den arbetssökande fullt ut ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Det räcker att arbeta en ynka timme under en vecka, så är den "förstörd" ur A-kassesynpunkt.
Samtidigt som det är en korrekt grundtanke att A-kassan inte ska användas för att "stämpla" upp till heltid under en längre tid måste ändå varje enskild arbetad timme vara ett positivt tillskott till både individen och samhället. Det nuvarande regelverket är för stelbent och tar inte hänsyn till individens unika situation, vilket vore ett mer liberalt förhållningssätt.
Effekten blir att människor tvingas sluta arbeta och i stället behöva försörja sig helt via A-kassan. Den här regeln påverkar många, bland annat fritidspolitiker och deltidspolitiker. Det är en nästan försumbar andel av politikerna i Sverige som är heltidsanställda. Den stora massan måste alltså försöka pussla ihop sitt engagemang med någon form av annan sysselsättning.
Regeln motarbetar rent konkret en mångfald inom politiken. Om inte arbetssökande kan representeras på ett rimligt sätt i våra folkvalda församlingar och andra sammanhang tappar vi viktig kompetens. Vi behöver politiker med olika bakgrund, olika livserfarenheter, olika yrken och så vidare.
Kort och gott behöver vi ha politiker från alla roller i samhället, även arbetssökande.
Oppositionen har på riksnivå starkt kritiserat 75-dagarsregeln, med rätta. Det må ha varit nödvändigt för den borgerliga regeringen att ta tag i en problematisk situation, men när sidoeffekter av det här slaget dyker upp måste regeln utvärderas och omarbetas.
Det finns ungefär 40 000 politiker i våra kommuner. 39 000 av dem försörjer sig i huvudsak på någonting annat än politiken. Med en arbetslöshet på åtta procent innebär det att 3 000 aktiva, engagerade och för demokratin viktiga människor riskerar att helt behöva hoppa av sina politiska uppdrag. Den förlusten har vi inte råd med.