Nästan hälften har alltså inte tagit någon som helst möjlighet att aktivt tala om för både väljare och andra politiker vad de tycker.
Wikipedias definition av en politiker är ”en person som genom politisk åsiktsbildning utövar inflytande över offentligt beslutsfattande och maktutövning, eller en person som eftersträvar detta inflytande”. Nyckelordet här är alltså inflytande, vilket går att instämma i. En politiker bör vara engagerad och ha en vilja att göra sin röst hörd, att påverka, att förbättra. Samtidigt bör en politiker ägna sig åt åsiktsbildning, vilket är svårt om man inte framför sin egen åsikt.
Det politiska svärdet är tveeggat. Å ena sidan är det på sina håll svårt att få personer att ställa upp som kandidater på listorna och medlemsantalet i de politiska partierna har sjunkit drastiskt under de senaste decennierna. Det är ett demokratiskt problem som har behandlats tidigare här på ledarsidan och åter igen blir aktuellt i och med dagens redovisning av situationen i Vadstena.
Å andra sidan är det på sina håll huggsexa och hårda interna stridigheter om att få stå högst upp eller åtminstone högt upp på olika listor till de olika valen. Provval bland medlemmarna, interna diskussionsmöten och gedigna presentationer krävs på vissa håll för att över huvud taget vara aktuell för den övre delen av en lista. Det är i grunden positivt att många vill vara med och påverka, samtidigt som det innebär risker för motsättningar och engergiläckage som är raka motsatsen till det som behövs i en valrörelse.
När valarbetet är över och valresultatet är fastställd börjar det riktiga politiska arbetet, nämligen att få vara med och påverka. De personer som får förtroendet att sitta i de olika politiska organen som fullmäktige, nämnder och styrelser kan börja att aktivt driva sina frågor. Så är också fallet bland en del individer, men tyvärr är det alldeles för många personer som i stället för att vara politiker går in i rollen som nickedocka.
Risken för denna negativa utveckling är mindre för den som har liberalismen som utgångspunkt, eftersom den är tillåtande till individers egna åsikter och uttryck. Den omvända utgångspunkten att basera sitt agerande på kollektivet, exempelvis socialismen, innebär en betydligt större risk för passivisering. Oavsett vilket är det ändå viktigt att fler tar chansen att göra sin röst hörd i fler sammanhang, inte minst i de forum där de är folkvalda och förväntas försöka göra skillnad.