I de senaste opinionsmätningarna har både Centerpartiet och Kristdemokraterna hamnat under fyraprocentsspärren. Förutsättningarna kunde onekligen vara bättre när alliansledarna på måndag träffas i Annie Lööfs (C) hemby Maramö. Men siffran som verkligen borde bekymra de fyra partiledarna är en annan. Allt fler känner att Sverige utvecklas åt fel håll.
Häromveckan kom en mätning från opinionsinstitutet Yougov som visade att 42 procent av de tillfrågade anser att Sverige är på väg åt fel håll, medan endast 34 procent svarade att vi är på väg åt rätt håll. Det är en tydlig förändring jämfört med förra året då skillnaderna var små och de som tyckte att utvecklingen gick åt rätt håll generellt sett var något fler. Förändringen handlar med andra ord om något mer än partisympatier – även alliansväljare börjar ställa sig frågan hur det egentligen går.
När Alliansen vann valet 2006 handlade det om en sådan känsla. Tillräckligt många socialdemokrater upplevde att utvecklingen gick åt fel håll och var beredda att korsa blockgränsen. I arbetslinjen hade Alliansen också en stark berättelse som knöt an till våra föreställningar om värdet av arbete och vikten av att göra rätt för sig.
Men inte mycket finns kvar av den. Det handlar inte bara om den höga arbetslösheten som biter sig fast. Det handlar också om hur det sociala kontrakt som låg implicit i arbetslinjen håller på att krackelera: Sönderfallande socialförsäkringssystem som gör att arbetslösa hänvisas till socialen. Långtidsarbetslösa som förnedras i fas 3.
Nej, det var knappast vad alliansväljarna föreställde sig. Arbetslinjen som handlade om att bryta utanförskap blev i stället ett sätt att exkludera ur samhällsgemenskapen.
Det är vad alliansledarna borde diskutera i Maramö.
Det är svårt att vinna ett tredje val. Men för att ha en chans måste allianspartierna formulera en idé om vilket samhälle de vill ha, och klara av att övertyga om att det är ett samhälle där det finns plats för alla.
I alliansregeringens arbete ryms fröet till en sådan idé. De senaste åren har statsråden turnerat världen runt med budskap om den nordiska modellens framgångar. Det har handlat om jämlika samhällen, stabila socialförsäkringssystem som ger trygghet även när globaliseringen omvandlar näringslivet och där politiken premierar innovationer och högteknologisk tillverkningsindustri och tjänstesektor. Det skulle kunna bli mer än högtidstal i Davos och Washington DC. Det skulle kunna vara grunden för en ny allianspolitik.
Alla ska med stod det för några år sedan på socialdemokratiska valaffischer. Det är en bra början. Alliansen måste berätta vart.