Att ha arbetat åt Moderaterna i regeringskansliet har blivit en gräddfil till jobben som generaldirektörer samtidigt som Arbetsförmedlingen börjat hålla sig med ett särskilt arbetslöshetsmått, ”den faktiska arbetslösheten”, som utformats för att passa M och bland annat räknar bort personer som ingår i Fas 3.
Det vill säga sådant som M brukade syfta på när de inför valet 2006 talade om den socialdemokratiska enpartistaten.
Det senaste året är det många som frågat sig vad M egentligen vill med en tredje mandatperiod i regeringsställning. När Fredrik Reinfeldt talar i Almedalen har han än en gång chansen att bevisa att han är något mer än den stabile ”statsmannen” som söker väljarnas förtroende på löften om att vara inlyssnande, men samtidigt förklarar att det inte finns något han kan göra för att möta de samhällsproblem väljarna upplever.
Tyvärr talar väldigt lite för att han kommer att ta vara på möjligheten. I dag är det egentligen bara i riksdagsdebatterna mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson som vi påminns om det engagemang som i valrörelsen 2006 gjorde Reinfeldt till en vinnare.
M, som alltid varit ett toppstyrt parti, är idag synonymt med Reinfeldt och finansminister Anders Borg. Det finns, som journalisten Torbjörn Nilsson skriver i det senaste numret av tidskriften Fokus, inga naturliga efterträdare och det saknas idag en intern politisk diskussion. Människor drar sig för att komma med politiska idéer av rädsla för att bli utskällda av finansministern.
Det är sannolikt en viktig förklaring till svårigheterna att ge M, och Alliansen, ny politisk energi.
Mycket talar för att M inom kort kommer att föreslå ett femte jobbskatteavdrag. Det är ett förslag som både illustrerar partiets styrkor och svagheter. Genom jobbskatteavdragen har människor med låga och normala inkomster fått väsentligt mer pengar i plånboken, med den frihet det innebär.
Samtidigt är frågan om ytterligare ett jobbskatteavdrag är en rimlig prioritering. Sänkta inkomstskatter är långsiktigt eftersträvansvärt, men i dag framstår satsningar på så vitt skilda områden som skolan, försvaret, socialförsäkringarna och infrastrukturen som viktigare.
I ett samhälle där det knappast saknas politiska problem liknar nya Moderaterna alltmer det gamla enfrågepartiet Moderaterna, vars svar på allt var sänkt skatt. Med skillnaden att Fredrik Reinfeldt lyssnar in vad konduktörerna har att säga, medan Bo Lundgren brukade skälla ut dem.