En trend som redan har visat sitt fula tryne är negativa kampanjer, som allt mer letar sig över Atlanten och utgör tråkiga inslag från flera håll.
Det amerikanska begreppet ”negative campaining” som under 1900-talets andra hälft växte fram i både lokala val och presidentval har fått relevans även i dagens Sverige. Även om olika parter även tidigare har anklagat varandra fram och tillbaka för att använda just negativa kampanjer har de i år blivit tydligare än tidigare.
Ett än så länge unikt exempel är den tårtfilm som Alliansen skapat för både TV-reklam och användning på nätet. I densamma ligger fokus helt och hållet på att genom skrämseltaktik varna väljarna för vad som skulle hända om motståndarna, de rödgröna, skulle få makten efter valet. Även om de mycket väl kan ha rätt i sak att det vore dåligt för Sverige är initiativet ett trendbrott av det tråkigare slaget.
Filmen är unik på flera sätt, eftersom den dels väldigt tydligt är inriktad på något annat än den egna politiken och dels är producerad av den part som innehar regeringsmakten. Normalt brukar det annars sägas att det ingår i oppositionens roll att granska motparten, det vill säga den styrande makten. Den som känner sig på det humöret kan påstå att det på sätt och vis är det Alliansen gör, utifrån det rådande opinionsläget. Regeringen har redan gått in i oppositionsrollen och frågan är om det är ett bra eller dåligt taktiskt drag – och för vem.
Oavsett om Alliansens tårtfilm ska anses vara bra eller dålig var det mycket låga odds på att det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU omgående skulle komma med en replik. Ungefär lika låga odds var det på att filmen skulle vara ännu mer enögd, onyanserad och rent av plump. Säga vad man vill om det, ungdomsförbund är som de är, men det är något som Alliansens ansvariga rimligtvis har kalkylerat med i förväg. Uppenbarligen har de inte sett den tråkiga spiralen som något hinder för sin negativa kampanj.
Pajkastning är ett vanligt öknamn för tråkiga debattinlägg och tårtning av oliktänkande är ett obehagligt inslag i det politiska livet. Nu verkar även tårtkastning bokstavligt talat ha letat sig in i detsamma. Är Alliansen verkligen så desperat som de framstår? Inte än, slaget är inte avgjort, men tårtfilmen är ett tecken på felaktigt fokus.
Även om valet 2014 nu skulle innebära en förlust för Alliansen är det på lång sikt oerhört mycket mer relevant för partierna att föra fram sin egen politik i stället för att klanka ner på andras ofullkomlighet. Det är mycket trevligare att äta tårtan och ha den kvar än att kasta bort den på att försöka förlöjliga någon annan.