Den 5 oktober 2001 lämnade justitieutskottets ordförande och sju partikamrater in en motion till riksdagen om hårdare straff vid upprepad brottslighet. Motionärerna slog fast att samhället måste agera fortare när unga riskerar att fastna i brottslighet, att rättsväsendet behandlar återfallsbrottslingar slentrianmässigt och att samhällets skyddsbehov ska väga tyngre än fångens frihetsbehov.
Den 16 mars 2013 håller statsminister Fredrik Reinfeldt (M) fast vid sin linje. Trots att Reinfeldt varit regeringschef i sju långa år, lät delar av hans tal på Moderaternas rikskongress i Karlstad som en repris av motionen han skrev som justitieutskottets ordförande.
I synen på brott och straff är Fredrik Reinfeldt mer konservativ än liberal: Under hela sin politiska karriär har Reinfeldt varit tydlig med att han tror på straffets betydelse som en del av brottsoffrets upprättelse. Däremot har nya Moderaterna prioriterat mjukare frågor.
Den som älskar friheten måste förstå ofriheten, konstaterade Fredrik Reinfeldt inför 2000 moderata kommunpolitiker i Karlstad, och åhörarna anade en skymt av sitt gamla brott- och straffparti.
I en stark passage berättade Reinfeldt om sina möten med tonåringar som blivit slagna och tonåringar som slagit. På ett trovärdigt sätt beskrev han hur smärtan blandas med skam hos brottsoffer som upplever att rättsstaten har svikit.
Det är tydligt att Moderaterna vill göra medborgarnas trygghet till en av valrörelsens avgörande frågor.
Statsministern föreslog ett batteri av åtgärder: Dämpa straffrabatten vid mängdbrott, slopa ungdomsrabatten mellan 18 och 21 år, utred fler brott som begåtts av misstänkta under 15 år, koncentrera polisens arbete till särskilt utsatta platser, inför ett nationellt it-brottscenter och låt målsägande få besked om utredningens status inom en månad.
Flera av förslagen är vettiga. Brottsutsatta har ett lägre förtroende för rättsstaten än medborgare i allmänhet. Det behöver åtgärdas.
Samtidigt måste statsministern vara mer självkritisk om brottslighetens bakomliggande orsaker. Till exempel slätar Reinfeldt över sambandet mellan den eskalerande ungdomsarbetslösheten på 26,4 procent och rekryteringen till brottslighet i utanförskapsområden. Att statsministern över huvud taget inte nämnde den senaste arbetslöshetsstatistiken är symboliskt.
Bristande konsekvensanalys är såväl gamla som nya Moderaternas svaghet. Å ena sidan betonar Fredrik Reinfeldt vid flera tillfällen hur partiet ser hela Sverige, å andra sidan återkommer han gång på gång till att Moderaterna har en politik för ”vanligt folk”. Det finns en uppenbar risk att Reinfeldts sätt att uttrycka sig bygger in ytterligare kilar mellan olika delar av samhället.