Liberaler tror i allmänhet på värdeneutralitet. Staten ska inte tala om för människor hur de ska leva, utan respektera att människor fattar olika val. För liberaler är drömmen om en alltför omfattande värdegemenskap inte bara orealistisk, utan ett hot. Det kommer alltid att finnas värdekonflikter i samhället, som bara kan hållas nere eller undanröjas genom förtryck eller indoktrinering.
Samtidigt måste värdeneutraliteten ha sina gränser. Bara genom att människor med olika livsåskådning kan enas kring demokratiska värderingar kan vi leva tillsammans som fria och jämlika medborgare. Därför måste vi diskutera vilka gemensamma värderingar som ska råda i vårt samhälle, och hur de kan förmedlas.
I en rapport från Framtidskommissionen, som publicerades på onsdagen, diskuterar Joakim Ekman, professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola, vårt behov av gemensamma värderingar. Det är inte bara de senaste årtiondenas invandring från utomeuropeiska länder som väcker frågan, vilket man lätt kan tro när man lyssnar på debatten. Moderna samhällen har blivit mer individualistiska och, menar vissa, mer fragmenterade. Vi ser inte längre på samma TV-program och vi engagerar oss inte i samma föreningar.
Än så länge förenas vi dock av den allmänna skolplikten. Skolan får bära ett stort ansvar för att sprida en demokratisk värdegrund och fostra demokratiska medborgare. Men skolans värdegrundsarbete varierar mycket från en skola till en annan, både till innehåll och omfattning, och det är oklart hur effektivt det egentligen är.
Det finns många frågor som ropar på mer kunskap och mer forskning. Hur djupa gemensamma värderingar kräver egentligen en fungerande demokrati? Räcker en uppslutning kring demokratiska värderingar, eller krävs en bredare etik? Konservativa vill ofta föra vidare starkare sociala, etiska och religiösa normer till de unga än vad liberaler vill.
Och hur är det egentligen med förtroendet hos de unga, inte minst i förorterna, för polisen och andra samhällsinstitutioner? Ekman rapporterar att många unga i förorterna har en stark tilltro till demokratin som ideal, liksom till sin egen förmåga att verka för förändring – men de litar inte på de styrande.
Och inte minst: hur är det med förtroendet mellan människor, som också är lägre bland de yngre än bland de äldre? Vad kan skolan, liksom samhället i övrigt, göra för att få de unga att våga lita på personer de inte känner? Det finns en omfattande mängd forskning som visar på att mellanmänsklig tillit är av mycket stor betydelse för hur det går för ett land. Men har man väl slutat lita på den andre kan det vara oerhört svårt att bygga upp igen. Därför finns det all anledning att diskutera dessa frågor medan tid är.