Ett bedrägligt lugn har till synes lagt sig över Villa Ekenäs, men i bakvattnet lurar de fortfarande diskussionshungriga fiskarna som laddar för nästa hopp upp ur vattnet. Kampen om att se till barnens, individernas, bästa fortsätter.
MVT:s gedigna journalistiska granskning med ett stort antal artiklar kring den hotade verksamheten på Villa Ekenäs har fått stor uppmärksamhet. Alliansen har i det närmaste skrikit ut sin vilja om att stoppa nedläggningen och allra högst har Folkpartiets företrädare hörts. Orsaken till det är säkerligen flera, men i botten är engagemanget för varje individ det centrala.
Det har raljerats kring att socialdemokratin har missförstått begreppet ”en skola för alla”, som dessutom är namnet på den underligt styrda och beställda rapport som har tagits fram inför beslutet. Som utomstående framstår det som att kommunen har bett om en partsinlaga, ingen oberoende utredning. Beteendet känns högst tvivelaktigt.
Det kan tyckas plumpt att skämta kring så allvarliga ämnen som elevers bästa, men det ligger väldigt mycket i den syrliga kritiken. I stället för att se till individens unika behov och ta tillvara varje människas förmåga ska alla klossar tryckas igenom samma hål, oavsett formen på klossar och hål. Det är en negativ del av den socialdemokratiska andan, som också ska pressa alla skoltrötta och redan knäckta elever genom gymnasiets högskoleförberedande program. Katastrof.
Att mängder av elever har haft nytta av verksamheten på Villa Ekenäs under flera decennier, och att det därtill har sparats massor av pengar på förhindrade misslyckanden, verkar inte ha någon betydelse för den styrande majoriteten i Motala. Varken barnens bästa eller sparade pengar biter som argument. Det verkar som att det har gått troll i ärendet och att det har förvandlats till någon form av principfråga där det av trovärdighetsskäl inte går att vika ner sig.
Beslutet i bildningsnämnden sköts upp till maj månad, men det har sannolikt ingen större betydelse för utgången. Den smärre folkstormen och bombardemanget av argument för att behålla verksamheten i sin nuvarande form biter inte. Åtgärder som redan har påbörjats pekar också på att nedläggningen i praktiken redan är klar.
Inte ens FN:s barnkonvention om barns medbestämmande och barns bästa för ögonen lär kunna bita på nämndens S-märkta ordförande Nicklas Rudberg eller de övriga i Solidariskt Motala. Trots allt fagert prat om att ha barnens bästa för ögonen ageras det direkt tvärtemot. Men, än finns chans även för Rudberg & Co att ta sitt förnuft till fånga. Om så mot förmodan skulle ske finns det bara vinnare.