Efter de senaste årens medierapportering om bärplockares umbäranden i svenska skogar, kommer omdömet inte som någon överraskning. I stället för en, för dem, avgörande summa har bärplockare gång på gång vittnat om hur de lurats till en slavliknande tillvaro i Mellanmjölkens land.
TLC:s utvärdering är relevant, men det ska framhållas att situationen i Sverige börjar förändras. Rapportering och debatt har fått grossister och detaljhandlare att ingå avtal, liknande dem som används vid rättvisemärkning av importvaror.Alla utländska bemanningsföretag ska numera ha kollektivavtal, och bärplockare garanteras 18 500 kronor i månadslön. Livsmedelsbranschen har vidare att säkerställa bärplockares rättigheter, genom dokumentation av och stickprov på arbetsplatserna. Bärföretagen ska även författa revisionsrapporter, så att handlarna vet att bären plockats på ett schysst sätt.
Det ser som sagt ut att gå åt rätt håll, men TLC slår fast att bara viss del av garantilönen tillfaller arbetarna personligen. Bemanningsföretag och andra ”mellanhänder” kräver, trots minimiavtalet, pengar för ”ökade omkostnader”. Det kan handla om flyg- och tågbiljetter, eller om logi. Bärplockarna kan alltså tvingas avstå tusenlappar av sin garanterade lön. Här behöver facket agera mer aktivt. Det är en komplex uppgift att finna och engagera utländska säsongsarbetare, men deras rättigheter måste garanteras.
Bärplockare från Thailand är i dag förhållandevis väl informerade, och klarar sig i regel lite bättre än många migranter från fattiga EU-länder. De senaste åren har bärplockare från exempelvis Bulgarien, som kommit hit på eget initiativ, blivit fullständigt blåsta. Det handlar ofta om romer som lever under svåra förhållanden i hemlandet och som saknar praktisk möjlighet att kontrollera att den som organiserar verksamheten i Sverige är seriös.
Att plocka bär för självhushållning har blivit ett mysigt nöje för dem som lever med regelbundna inkomster, sommarledighet och kanske fritidshus. Samtidigt har samma sysselsättning förvandlats till en komplex industri, vars motor består av människor långt ner i den sociala och globala hierarkin. Att deras rättigheter ständigt undermineras är oacceptabelt. Ansträngningarna från bransch, fack och på politisk nivå måste skärpas ytterligare. Sverige ska inte vara näst sämst, utan bäst på att ta emot utländska gästarbetare.