Även om de senaste åren har varit skumpiga utgör EU och USA navet i världsekonomin. Tillsammans står man för nästan häften av produktionen och en tredjedel av den globala handeln. Varje dag handlas varor och tjänster över Atlanten till ett värde av nästan två miljarder euro.
Samtidigt fortsätter skuld- och finanskrisen att plåga båda ekonomierna.
Häromdagen begärde staden Detroit, hjärtat i den amerikanska fordonsindustrin, rekonstruktion. Och precis som i USA befinner sig den europeiska fordonsindustrin i djup kris. Såväl tyska som franska bilmärken visar dystra försäljningssiffror. Antalet nyregistrerade bilar är på sin lägsta nivå sedan 1996.
Med stora problem i fordonsindustrin kan Frankrike bli nästa krisland och räddningsplanen för nationalklenoden Peugeot-Citroën är symbolisk: Fabrikernas kapacitet utnyttjas till mindre är 70 procent – men för att rädda företaget kräver franska staten att Peugeot-Citroën behåller sina anläggningar i Frankrike.
President Francois Hollandes politik är kortsiktigare än en såpbubbla mot sommarhimmeln. Att subventionera arbetstillfällen, med bilar som inte längre efterfrågas, är ohållbart. Globaliseringen är ett internationellt kunskapsutbyte och fordonsindustrin har sin framtida överlevnad i forskningen kring grön teknologi.
Målsättningen är att världens största frihandelsavtal ska vara färdigt 2014, när mandatet för EU-kommissionen upphör. Att Frankrike tillhör ett av de EU-länder som vill se flest undantag i avtalet är alltså obegripligt. Frankrikes traditionella aversion mot USA, man vill bland annat motarbeta en amerikanisering av film- och musikindustrin, får inte försämra möjligheten att nå en uppgörelse.
Harmoniserade regelverk är välkomna av flera orsaker. Att globala bil-, läkemedels- och elektronikföretag behöver söka olika tillstånd för två snarlika marknader är slöseri med resurser. Därtill kommer ett frihandelsavtal mellan EU och USA innebära privatekonomiska vinster för hushållen.
Enligt Ewa Björling förväntas regelförenklingar och sänkta tullar på industri- och jordbruksprodukter motsvara en vinst på 5 000 kronor om året för en svensk familj – medan EU-kommissionens uträkningar menar att frihandelsavtalet kan ge 400 000 fler europeiska arbetstillfällen.
Bortsett från president Hollande är det få som ifrågasätter den sammanlagda nyttan med frihandel över Atlanten. Det är en god början.