Camilla Egberth, socialdemokratiskt kommunalråd i Motala, gav en intressant kommentar i torsdagens MVT. ”Det är önskvärt att ledamöter i KF och KS har ett rent brottsregister”, sade hon och ställde relevanta följdfrågor kring var man drar gränsen för vad som är okej eller inte. Just detta diskuteras dock inte i denna ledare.
Även kommunfullmäktiges ordförande i Vadstena, centerpartisten Bo Johansson, uttrycker samma önskan om att folkvalda ska ha ett rent brottsregister och inte ha jagats av Kronofogden. Den här inställningen kan vid en snabb anblick verka sund, men får oönskade effekter eftersom en tillämpning av ett sådant politikerfilter resulterar i en grupp människor som garanterat inte speglar hur samhället i övrigt ser ut.
Vårt samhälle innehåller enormt mycket glädje och oerhört positiva inslag, men innehåller även andra saker. Lån som går över styr blir ohanterliga skulder, dumma beslut resulterar i rättsliga påföljder av olika slag, förhållanden människor emellan ställer till det ibland. Allt detta är en del av livet.
Politiker som grupp ställs inför ett hopplöst uppdrag. De förväntas representera folket och hela samhället, vilket innebär att de förutsätts ha upplevt och just nu uppleva många olika situationer – inklusive att vara en dömd brottsling och att vara jagad av Kronofogden. Samtidigt förväntas de vara felfria med ett fläckfritt förflutet, vilket innebär att det förutsätts att de inte har råkat i knipa eller trubbel. De här båda förväntningarna går helt enkelt inte ihop.
Det är fullt rimligt att förvänta sig att politiker, i just den aktiva rollen som politiker, ur dessa aspekter sköter sig bättre än befolkningen i allmänhet. Beroende på vilket uppdrag det handlar om för en person kan det också vara direkt olämpligt att denne samtidigt exempelvis är inblandad i rättsprocesser eller är svårt skuldsatt.
Det är däremot inte samma sak som att aktiva politiker måste ha ett fläckfritt förflutet. Hinder, snedsprång och andra motgångar är en viktig del att ha med sig för att på ett bra sätt kunna representera samhället och förstå andra människors situationer i det ack så viktiga beslutsfattandet.
Nog för att förtroendet för politiker på kort sikt kan få sig en törn av mänskliga fel och brister, men på lång sikt är det demokratiskt sett mycket viktigare att på alla sätt ha en mångfald även hos gruppen politiker.