I Tyskland är tanken bakom att bygga ut förskolan framförallt att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, utan att det leder till dramatiskt sjunkande födelsetal. Det blir allt viktigare i ett Europa där trycket på välfärdssystemen ökar i takt med att befolkningen blir allt äldre och är så gott som omöjligt att uppnå utan skattefinansierad barnomsorg.
Men att bygga ut och investera i förskolan handlar minst lika mycket om att öka människors faktiska frihet att forma sina liv.
Utbyggnaden av den svenska förskolan gjorde det möjligt för kvinnor att ta steget ut på arbetsmarknaden i stor skala. Det befriade kvinnor från det ekonomiska beroendet av män och gav dem möjlighet att kombinera yrkesliv och föräldraskap, samtidigt som män gavs chansen att vara något mer än familjeförsörjare.
Men förskolan är också ett befrielseprojekt för barnen. Genom förskolan läggs grunden för frigörelse från det sociala arvet.
Det är vanligt att se tillgången till utbildning som avgörande för möjligheten till social rörlighet mellan generationer. Men i en ny rapport utgiven av Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg menar en av världens mest ansedda välfärdsforskare Gösta Esping-Andersen att det snarare är barnomsorg av det slag som finns i de skandinaviska länderna som ger bäst förutsättningar för klassresor.
För även om tillgången till högre utbildning breddas och skolan tar sitt kompensatoriska uppdrag på allvar kvarstår familjebakgrundens betydelse för livschanserna. Ett skäl är det sociala arvets betydelse för skolmognaden. Föräldrar med en god socioekonomisk position eller stort kulturellt kapital ägnar mer tid åt sina barn, och den typ av aktiviteter som ger språklig och intellektuell stimulans.
Det ger ett försprång i skolan som i allmänhet lever vidare eller till och med förstärks med tiden.
Att ha tillgång till högkvalitativ pedagogisk barnomsorg från tidig ålder utjämnar dessa skillnader och minskar hemmiljöns betydelse för hur väl barnen lyckas i skolan. Detta, menar Esping-Andersen, är en viktig förklaring till att de skandinaviska länderna har högre social rörlighet än många andra länder.
Att ge alla barn tillgång till förskolan måste vara högprioriterat. Folkpartiets förslag på sitt riksmöte om att arbetslösas rätt att ha barnen i förskola ska utökas från dagens lagstadgade miniminivå på 15 timmar i veckan till 30 timmar är därför mycket välkommet. Det är en reform som skulle kunna bidra till större frihet för fler.