Just cykeln är ett redskap som kan påverka människors hälsa och ekonomi positivt. Samtidigt har cykeln en roll att spela i arbetet för en bättre miljö, både globalt och lokalt.
Den fest som Vätternrundan och dess många olika lopp och aktiviteter bjuder på i mitten av juni varje år saknar motstycke både nationellt och internationellt. Den glädje, det sociala samspelet och för all del den fysiska ansträngningen som uppstår under och omkring de olika loppen är en minst sagt imponerande uppvisning.
Mycket kan sägas om Vätternrundan, dess organisation och dess roll i samhället. Det allra mesta är positivt, även om det som alltid finns de som hittar saker att anmärka på. Mängder av cyklister som blandas med bilister på allmänna vägar är ett irritationsmoment som vi tyvärr inte kan bortse från. Därför är det tråkigt att arbetet med bilfria cykellopp går långsamt och inte verkar nå sitt mål inom en rimlig tid.
Det leder osökt in på det berömvärda arbete som är påbörjat kring att skapa en bilfri cykel- och hästväg runt Vättern. Visionen i sig är fantastisk och att den kanske visar sig vara möjlig att genomföra är snäppet bättre. Hårt arbete och en hel del pengar krävs, men det turismvärde som skapas ska definitivt inte underskattas.
Rent generellt är biltrafik cykelns farligaste motståndare i jakten på världsherravälde, möjligen kommer konkurrens från horisontellt ösregn i kombination med östgötaslättens vindar. Att bygga samhället för att cykeln ska vara det bästa transportmedlet och även knyta ihop stadsdelar och städer är en stor utmaning.
Det är dock långt ifrån omöjligt och många globala storstäder, exempelvis New York, byggs om för att just cyklister ska kunna ta sig fram på ett bättre sätt. Det går också att få både cyklister och fotgängare, en annan potentiell motståndare, att samsas om bara viljan finns.
Avslutningsvis i denna hyllning till cykelns framtid är det dags att bli väldigt konkret. Ytterligare en motståndare i kampen för cykelns världsherravälde är nämligen kollektivtrafiken i Östergötland. Att som pendlare få ta med cykeln på pendeltåg och större busslinjer är en viktig fråga. Det fungerar för landsbygsbussarna, men inte för övrig trafik.
Detta måste politiker och tjänstemän ta itu med. Resenärerna måste kunna ha möjlighet att ta med sig cykeln exempelvis på pendeltåget, annars är bilen genast där och slår sina klor i de väderbitna cyklisterna. Det fungerar i Stockholm och på andra ställen, varför skulle Östergötland vara sämre? Platsbrist, tidsbrist och andra svepskäl är bara tecken på ovilja från de ansvariga. Det går om vi bara vill.