När Jan Björklund var liten placerade hans mamma en lila sparbössa på köksbordet. Sparbössan kom från Lutherhjälpen och ambitionen var att skänka några 25-öringar till utvecklingsländerna i Sydostasien.
Björklund berättade anekdoten när Folkpartiets samtliga fyra statsråd på torsdagen presenterade den andra delrapporten från regeringens framtidskommission. Rapporten har arbetsnamnet ”Delaktighet i framtiden – utmaningar för jämställdhet, demokrati och integration” och bör läsas som en lös skiss över samhällets förväntade utveckling.
Den gamla sparbössan fick symbolisera globaliseringens framgångar och demokratins utmaningar. Vi lever i en föränderlig värld i en föränderlig tid. Länder som tidigare var avlägsna platser i tummade skolatlaser, har blivit självklara handelspartners och semestermål för en bred medelklass.
Samtidigt leder globaliseringen till att människor i högre utsträckning skaver mot varandra. För paradoxalt nog kan en förbättrad materiell standard resultera i att fler börjar ifrågasätta demokratins legitimitet. Till exempel är näthatet en direkt konsekvens av teknikens landvinningar.
Hoten ska inte överdrivas. Den svenska demokratin, vilken Framtidskommissionens rapport fokuserar på, är byggd med en solid grund. Vi har ett högt valdeltagande och välfungerande parlamentariska system. Åtta partier för medborgarnas talan i riksdagen. Därtill kommer en flora av lokala alternativ i kommun- och landstingsfullmäktige.
Organisationen Freedom House, som undersöker politiska friheter och medborgerliga rättigheter i världens länder, är en av flera oberoende granskare som ger Sverige bästa möjliga omdömen. Särskilt utmärkande är vår låga korruptionsgrad. Bortsett från en bedrägerimisstänkt oppositionsledare hade Freedom House få anmärkningar i sin årsrapport för 2012.
Håkan Juholt frikändes och höll en folklig avskedsföreställning utanför Domus. Ändå finns anledning att vara mer vaksam på en begynnande spricka mellan partierna och den politiska debatten i stort.
Den faktiska makten är koncentrerad till ett krympande partiväsende. Även om intresset för politik är högt, och valdeltagandet gått upp några procentenheter sedan 1990-talets krisår, fortsätter partierna att förlora medlemmar. Allt färre styr allt fler.
Drygt 270 000 svenskar är medlemmar i något parti. Omkring 40 000 har förtroendeuppdrag på nationell eller lokal nivå. Den svenska toppolitiken omfattar några tusen individer, som förhållandevis smidigt rör sig mellan politik och näringsliv. Många i den politiska eliten har mer gemensamt med varandra än med väljarna.
Den snäva rekryteringsbasen gör demokratin mer sårbar för angrepp från odemokratiska krafter. Att förhindra en sådan utveckling är avgörande för ett välmående folkstyre.