Svaret är uppenbart, du väljer inte att ge dig av om du inte känner att det är det enda alternativet. Precis den situationen är verklighet för många av de människor som nu befinner sig i Östergötland och tvingas tigga pengar av främmande människor för att överleva.
MVT har under veckan skildrat hur livet ser ut för några av tiggarna i de västra delarna av Östergötland. Rädslan och oron hos dessa människor framgår tydligt. De har tvingats ta sig till Sverige och tigga för att de anser att de inte har haft något annat val. De har inte tagit sig hit för att de vill profitera på andra. Värst drabbade är ändå barnen, som varken får språkkunskaper i det land de lever i eller en utbildning som gör att de kan skapa sig en framtid.
Ekonomiska kriser och samhällsförändringar har fört med sig stor fattigdom i delar av Europa, som i sin tur har resulterat i obegripliga människoöden. Även om tiggandet på gatan kan ge omkring 200 kronor per dag är det nästan hälften av en lön för en månads arbete i Bulgarien. De proportionerna är ofattbara för medelsvensson, som diskuterar jobbskatteavdrag och kvaliteten i den skattefinansierade välfärden.
Det som händer just nu i Sverige, år 2014, är en stor tragedi. Vi är tagna på sängen eftersom vår tidigare bild av samhället har förändrats så radikalt. Hur ska vi då möta den problematiska situation som har uppstått? Är det genom avståndstagande, misstänkliggörande, främlingsfientlighet och att sopa problemet under mattan? Definitivt inte, sådana försök till lösningar kommer bara att leda till en ännu sämre situation för alla inblandade. Det enda som på sikt kan ge en varaktig effekt är att angripa roten till det onda.
Det handlar i första hand om att uppnå förändring i de samhällen som får människor att ge sig därifrån. Det handlar om acceptans, samarbete, öppenhet och inte minst stöttning till att kunna stå på egna ekonomiska ben. Det finns inga snabba lösningar. Att skänka pengar till tiggare på gatan är inte heller hållbart, även om det i det lilla fallet kan göra stor skillnad. Härbärgen och ideella insatser är fantastiska, men behandlar enbart symptomen.
Göm inte mänskliga öden bakom svepande formuleringar som tiggare, romer, bulgarer eller andra konstruerade begrepp. Se människorna för vad de är, nämligen individer som har tvingats lämna hus och hem för att tigga småpengar av förbipasserande. Tiggare är nu verklighet i många av våra städer, men frustrationen får inte gå ut över de mest drabbade. Energin måste i stället läggas på att motverka det verkliga problemet och att stötta Europa.