RiksdagsĂ„rets sista partiledardebatt förvandlades snabbt till startskottet pĂ„ nĂ€sta Ă„rs valrörelse. Utan undantag markerade partiledarna och Mikael Damberg, som representerar Socialdemokraterna i Stefan Löfvens frĂ„nvaro, sina revir pĂ„ den politiska spelplanen. Socialdemokraterna och Moderaterna tĂ€vlade om att ta störst ansvar för jobben, och dĂ€rmed underförstĂ„tt för ekonomin och landets framtid, medan de mindre partierna nischade in sig: Utbildning (FP), smĂ„företagande (C), individens moraliska ansvar (KD), hĂ„llbar utveckling (MP), förbud mot vinster i vĂ€lfĂ€rden (V) och â surprise! â minskad invandring (SD).
Trots en del motgĂ„ngar lyckas Alliansen fortfarande visa upp en gemensam fasad. Eventuella meningsskiljaktigheter yppas inte offentligt â Alliansregering Ă€r honnörsordet â men samtidigt har alla fyra taggat ner i regeringsfrĂ„gan, troligtvis pĂ„ grund av det svaga opinionslĂ€get.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) kritiserade visserligen Socialdemokraterna för att bete sig som att de kommer att kunna regera i ensamt majestÀt och frÄgade à sa Romson hur mycket Miljöpartiet kommer att ha att sÀga till om i en rödgrön regering. Jan Björklund (FP) pressade i sin tur Jonas Sjöstedt (V) till att förklara att han hellre ser Löfven Àn Reinfeldt som statsminister. I klartext betyder det att Löfven inte behöver muta VÀnsterpartiet med ministerposter, eller sÀga nej till vinster i vÀlfÀrden, för att de inte ska fÀlla en socialdemokratisk minoritetsregering.
Trots att Reinfeldts tonfall mot MP var hĂ„rt, mĂ„nga tolkar det sĂ€kert som att han inte bara stĂ€ngde dörren utan Ă€ven satte pĂ„ dubbla hĂ€nglĂ„s, kan frĂ„gan âHur mycket fĂ„r Miljöpartiet att sĂ€ga till om i en rödgrön regering?â klassas som en svag öppning. Ăven om det kan tyckas lĂ„ngt borta gĂ„r det inte att bortse ifrĂ„n att det Ă€r ett sĂ€tt för Reinfeldt att halvsĂ€kra regeringsmakten.
I början av debatten beskyllde Mikael Damberg Fredrik Reinfeldt för att lÄta som Göran Persson (S) inför valet 2006. DÄ stod en trött och mÀtt statsminister mot en hungrig och regeringssugen oppositionsledare. Om uttalandet kommit tidigare i vÄras hade det legat nÄgot i det, men pÄ onsdagen var lÀget ett annat. Det var en ganska kaxig och sjÀlvsÀker statsminister som tog plats i talarstolen. Attackerna var skarpa, replikerna vÀssade och argumenten slipade.
Om inte annat gav faktiskt riksdagsÄrets sista partiledardebatt svar pÄ en frÄga: Reinfeldt /vill verkligen/ fortsÀtta regera. Samtidigt Àr det inte troligt att det rÀcker med fyra Allianspartier för att förverkliga den drömmen.