Mot bakgrund av detta drev diskrimineringsombudsmannen (DO) frågan om diskriminering, men i veckan slog Linköpings tingsrätt fast att det åtminstone inte handlade om otillåten sådan.
Den tidigare situationen innebar att en subventionerad avgift på 3 000 kronor togs ut för lesbiska par som önskade hjälp med insemination, jämfört med övriga delar av landet och heterosexuella par som enbart behövde betala en låg patientavgift. Denna förhöjda avgift infördes 2005 av en rödgrön majoritet. I november 2013 slopades avgiften av en borgerlig majoritet, efter ivriga påtryckningar från den rödgröna oppositionen som införde avgiften. Det svänger fort ibland.
Om Landstinget i Östergötland tidigare gjorde rätt i sak eller inte kan det tvistas om länge. Sjukvården ska i första hand styras av behov som uppkommer utifrån sjukdom. Homosexualitet anses tack och lov inte längre vara en sjukdom, vilket i sin tur ger knepigheter i frågan om insemination för lesbiska par. Det rör sig utan tvekan om ett fall av diskriminering, ett av många som dagligen och mer eller mindre naturligt förekommer i samhället. Rabatter utifrån ålder eller kön är en av många former av diskriminering som vi oftast accepterar utan omsvep.
Det intressanta är om hanteringen av avgiften för insemination är en otillåten diskriminering eller inte. Diskrimineringsombudsmannen valde att driva ett mål utifrån detta och begära ett skadestånd på 100 000 kronor från landstinget till en diskriminerad kvinna.