När SJ:s vd Christer Fritzon meddelade att bolaget ska genomföra den viktigaste investeringen på 150 år blev rubrikerna som förväntat: SJ drar åt svångremmen. Slumpvis utvalda resenärer förklarar hur ?värdelöst? beslutet är och chockad personal konstaterar att framtiden är osäker.
Att den nyss uppsagda småbarnsmamman känner frustration är givet. SJ:s varsel berör cirka 400 anställda, och när över 100 kundservice-tjänster försvinner i Tranås blir konsekvenserna för orten stora. Övergången till nya arbeten eller studier kräver ett omfattande samarbete mellan kommun, fackförbund och Trygghetsrådet.
Ingen kan förneka att SJ har allvarliga förtroendeproblem. Redan innan vinterkylan lade sig över spåren hade fjärrtågen en punktlighet på 90 procent, vilket är fem procentenheter under målet, och snabbtågen firade 20 år i trafik 2010.
För många förseningar och slitna vagnar har blivit ett problem. Om SJ ska vara konkurrenskraftigt, och varje linje få en ärlig chans att bära sina kostnader, krävs renoveringar av 2000-tågen för 3,5 miljarder kronor. Och som en del av förnyelsearbetet kommer till exempel 18 av 24 resebutiker att läggas ner.
För enstaka kunder blir förändringen en försämring. Samtidigt bör man komma ihåg att nio av tio biljetter antingen säljs via ombud, eller på nätet. SJ tar bort tjänster som inte efterfrågas i tillräckligt stor utsträckning för att rädda sin huvudverksamhet.
Agerandet påminner om trädgårdsmästaren som kapar grenar för att behålla trädet. Därför är den politiska kritiken mot uppsägningarna för enkelspårig. Att Miljöpartiets språkrör Åsa Romson förklarar omprioriteringen med att SJ:s vinst använts till regeringens skattelättnader, är en grov förenkling av marknadsprincipen.
Marknader är oförutsägbara av naturen. När kunderna inte är nöjda med produkten som erbjuds, söker vi nya alternativ. Saabs ovärdiga dödsdans med den flinande holländaren visar att företag inte skyddas av ett beprövat varumärke.
Samma princip gäller SJ. Om kunderna inte uppfattar att SJ håller sina löften att transportera resenärer från plats A till plats B på ett så effektivt sätt som möjligt, räddas verksamheten inte av nostalgiska drömmar om stillsamma resor genom snöklädda landskap.
SJ drar inte åt svångremmen. SJ agerar utifrån sina ekonomiska förutsättningar och gör vad som krävs för att lägga in en högre växel.