I uppgörelsen om EU:s långtidsbudget skars jordbruksstödets andel ner med tio procentenheter. Det är ett steg i rätt riktning, men över tid behöver stödet minskas långt mer. Frågan är hur detta kommer påverka den svenska landsbygden.
EU:s jordbruksstöd slår hårt mot fattiga länder utanför unionen. På jordbruksmarknaden skulle dessa klara sig bättre – och långsiktigt kunna öka sitt välstånd – om konkurrensen skedde på lika villkor.
Det vore rättvist och klokt av EU att successivt slopa direktstöden till jordbruket, och i stället stödja forskning och innovation. För att dra det till sin spets: Avancerad forskning vid Europas universitet är betydligt mer angeläget för framtiden än odling i ogynnsamt klimat.
Men skulle inte en sådan utveckling bli dödsstöten för den svenska landsbygden? Det är inte så säkert. Mycket pekar på att konsumenter allt oftare väljer ekologiska och närproducerade varor. Så länge konsumenterna är villiga att betala det faktiska priset för svenska varor, finns en marknad för inhemskt jordbruk.
Ett aktuellt exempel är lasagnen från Findus. Inte nog med att den visade sig innehålla hästkött – innan den hamnade i butik fraktades köttet runt mellan fem olika länder. Med facit i hand hade nog de flesta valt ett närproducerat alternativ, även om priset då varit ett annat.
På en fungerande marknad konkurrerar producenterna på lika villkor. Ur ett konsumentperspektiv är det viktigt att – förutom prisinformation – också få korrekta fakta om produktens innehåll, ursprung och miljöpåverkan. Därmed ges möjlighet att göra ett informerat val – utgående från samvete och plånbok. Ett naturligt mål för EU vore att skapa en sådan fungerande marknad.