Mats Odell menade att han blivit felciterad, men reaktionerna på hans resonemang berättade något viktigt om vår gemensamma självbild.
Även om bostadsbristen gör bosparande till evighetsprojekt är föräldrars ekonomiska stöd fortfarande lite skamligt. De senaste åren tillhör den samtidskritiska komediserien "Pappas pengar" en av SVT:s mest hyllade satsningar och tron på den självständiga odalbonden som kämpar med sin lilla täppa är djupt rotad i Sveriges kulturhistoria.
Genom att lyfta meritokratins betydelse har liberaler och socialdemokrater avskaffat skråväsenden och adelns privilegier. Syftet med den skandinaviska välfärdsmodellen är att staten, till exempel genom kommunala bostadsköer, ska frigöra individen från hennes sociala arv.
Samtidigt fortsätter ordet ”familjen” vara i topp när svenskarna uppger vilka begrepp vi associerar med positiva värden. När försäkringsbolaget Skandia på tisdagen presenterade sin årliga värderingsundersökning *Sverigestudien* blev konflikten mellan välfärdsstatens strävan efter individuell självständighet, och det postindustriella samhällets faktiska behov av beskydd, tydligt.
Att vårt individualistiska nätverkssamhälle är uppbyggt i form av följare i en stundtals familjär gemenskap bekräftar ödets ironi. Familjen som enhet – oavsett i vilken konstellation enheten tar sig uttryck – förknippas, rättvist eller inte, med en trygg hamn på ett stormigt hav. Borgerliga institutioner som äktenskapet influerar även normkritiska grupper och debatten om återinförd arvskatt kan bara förstås utifrån det lilla sammanhangets stora påverkan.
Tidskiften The Economist presenterade i veckan en intressant kulturgeografisk tes om högerpopulismens framgångar. I valet till Europaparlamentet var populistpartier genomgående starkast i platta jordbruksbygder – till exempel Skåne, tyska Mecklenburg-Vorpommern, franska Flandern samt Suffolk och Norfolk i östra England. Samtliga områden har en stark hierarkisk tradition där stordriftsfördelar gjort att äldsta sonen ofta ärvt gården, medan den politiska motsatsen påstås vara kuperade bygders meritokratiska skördar.
Socialkonservatismen som vann inflytande i EU-valet kan alltså ses som en reaktion på de europeiska välfärdsstaternas oförmåga att skapa inkluderande lokalsamhällen. Den jobblösa tillväxten i skuldkrisens spår lär öka familjens betydelse och Mats Odell visade att Sverige inte är isolerat från utvecklingen.