Skillnaden mellan detta och alla andra försvinnande vackra sommarbröllop är att det ska tv-sändas, och att människor utan personlig anknytning till brudparet berörs.
Det är onekligen grinigt att komma dragande med invändningar mot festliga tillställningar i kärlekens tecken att liksom inte unna de lyckliga tu. Men hur berusande det än må vara med bröllop som romantisk princip, så är logiken bakom uppståndelsen att vissa svenskar har en medfödd status som överordnade andra. En prinsessa har enligt regler med mossiga rötter institutionaliserade privilegier från födseln. Det klingar obevekligen falskt, också i en demokrati vars medborgare fortfarande har en kollektiv känsla av att vara världsmästare i jämlikhet. Icke desto mindre omfamnas de ceremoniella uttryck som den odemokratiska ordningen tar sig, både av flaggviftande enskilda och av institutioner som SVT.
Den på många vis symboliska monarkin har en invand och självklar position, som det är lätt att avstå från att reflektera kring. Det organiserade kramandet av kungliga kalas tar avstamp i denna oproblematiska bild, och erbjuder drömmar om exklusiv kitch, tillika ett sug efter tradition och nationell samhörighet. Att sända prinsessromantik i tv stimulerar samma behov av eskapism som vilken romcom som helst, plus en storslagen längtan efter identifikation. Det man kan fråga sig är om behovet verkligen är så skriande att public service har fog för att fläska på med långa tv-sändningar.
Den mediala förstärkningen av idén om en viss släkt som privilegierad hjälper ett förhållandevis marginaliserat hov att leva vidare. Indirekt bekräftas och rättfärdigas det rimliga i medborgarnas underordning. Men den som påpekar detta ter sig som ett surt inslag i en gnistrande, mysig och harmlös dröm. Det gör ju liksom inte ont på någon om prinsessan Madeleines lycka blir offentlig, tvärtom är det vad många undersåtar har längtat efter.
Nej, det går ingen reell nöd på våra kungligheter, men givetvis kan deras status betraktas som hinder från att göra verkligt fria livsval. Den som ska bli regent har inte religionsfrihet och den som vill gifta sig med bibehållen status måste ha ett godkännande från tredje part. Det underförstådda mediekontraktet påverkar villkoren för ett värdigt privatliv.
Det är som sagt inte särskilt synd om prinsessan, men den envisa exponeringen av hennes öde är onekligen en bisarr konsekvens av det odemokratiska koncept som monarkin i grunden är.