MVT kunde tidigare i veckan redovisa siffror över förändringar i de flesta av de lokala partiernas medlemsantal från 2000 till 2014. Socialdemokraterna i Motala visar upp ett katastrofalt tapp i och med att 1144 medlemmar har rasat till 495. Centerpartiet i samma kommun har under tidsperioden i det närmaste halverats från 137 till 70 medlemmar. Moderaterna i Vadstena har tappat en tredjedel, från 150 till 100.
Övriga partier i sammanställningen ligger däremot på samma nivå eller till och med ökar medlemsantalet något. I och med det är det uppenbart att ställa sig frågan varför det ser ut på så radikalt olika sätt i de olika partierna. Som med det mesta finns säkerligen olika anledningar, men uppenbart är att bristerna hos partiföreningarna som har tappat många medlemmar är avsevärda. Det kan handla om bristande ledarskap, dålig organisation, missgynnsamt debattklimat eller helt enkelt något så förödande som en politik som inte ens tilltalar de närmast sörjande.
Inget svar har lämnats från Vänsterpartiet, men medlemsantalet sägs ha sjunkit även där. I Vadstena tar partiet därför hjälp av företrädare som inte är medlemmar i partiet. En anledning till oviljan mot medlemskap sägs vara den interna partiskatten, men det är högst tveksamt om denna har någon påverkan över huvud taget. Det är ytterst få personer som skulle kunna beröras av skatten och de som berörs lider inte av pengabrist. Möjligtvis av solidaritetsbrist och ideologiska tvivel.
I sammanhanget ska initiativet från Folkpartiet i Motala att tillämpa öppen nominering till sin kommunlista berömmas. Fler borde ta vara på möjligheten att bredda partiet på detta sätt och förhoppningsvis kommer vi inför valet 2018 att se fler goda exempel av den karaktären. Det kan nämligen både tillföra fler medlemmar till partierna och bredda basen av politiskt aktiva.
Tappet av medlemmar är på kort sikt primärt ett problem för partierna, inte ett problem för samhället. Engagemanget i sig är det centrala, inte den exakta formen eller det enskilda medlemskapet. Däremot är tappet på längre sikt ett hot mot demokratin och förtroendet för vårt politiska system om både engagemanget och medlemskapen minskar. En relevant fråga för bland annat MVT att luska vidare i är om människor i allmänhet ens vet vad det egentligen innebär att vara politiker. Det är inte uppenbart att så är fallet.