I påsk är det premiär. Första omgången av fotbollsallsvenskan innehåller matcher som Malmö-Halmstad och Gefle-Åtvidaberg. Därefter väntar ytterligare 29 omgångar av förhoppningar och förtvivlan, misslyckanden och möjligheter.
Vem har det starkaste laget? Vilken spelare vinner skytteligan? Vilka blir sommarens nyförvärv? Och när får den första matchen avbrytas på grund av läktarstök?
Det är viktigt att påminna om att en liten klick huliganer solkar ner hela supporterkulturen. De allsvenska klubbarna har 22 000 organiserade fans: Majoriteten lägger surt förvärvade löner och lediga söndagar på att följa klubben i sitt hjärta.
Fansen skapar festen. Samtidigt finns växande falanger med huliganer, vars idrottsrelaterade brottslighet är betydligt allvarligare än olovliga kisspauser längs E4:an. Drygt 700 huliganer beräknas vara med i någon av landets nio ”firmor”. Hoten och våldet förstör sporten.
Förra veckan presenterade regeringens utredare Björn Eriksson sitt slutbetänkande om idrottsrelaterat våld för idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M). Betänkandet föreslår 65 olika åtgärder, vars syfte är att komma till rätta med huliganismen.
I ”Mera glädje för pengarna” lyfter Eriksson fram supporterkulturen som en positiv kraft. Han ifrågasätter om polisinsatser över huvud taget är önskvärda inne på arenorna – och efterlyser en internationell modell, i vilken säkerhetsansvaret tydligare placeras hos arrangören.
Polisens närvaro riskerar alltid att uppfattas som en provokation.
Systemet med att klubbar som bedrivs i bolagsform får stå för säkerhetskostnaderna, medan ideella föreningar slipper, är ohållbart. Förra året hade till exempel AIK:s fotbollssektion 5,2 miljoner i polisnotor, utan att själv kunna påverka insatserna.
Ingen bekämpar läktarvåld bättre än klubbarna själva. Trots det bör slutbetänkandets rekommendation om ett skärpt tillträdesförbud, medåtföljande nationellt register över dömda huliganer, övervägas. Tillståndsmyndigheterna kan även fundera på om kombinationen supporterkultur och en generös alkoholförsäljning är särskilt lyckad.
Arenasäkerheten ska garanteras genom ett gott samarbete mellan föreningsliv och rättsstat. De firmarelaterade slagsmål, som i allt högre utsträckning sker på i förväg avtalade platser långt ifrån arenorna, är svårare att komma åt.
Precis som den organiserade brottsligheten är huliganismen ett uttryck för en snedvriden maskulinitet. Klubbmärket, den känslomässiga distansen och det ensidiga könsperspektivet känns ingen från till exempel kriminella MC-gäng.
Det gör samhällsutmaningen långt större än åtgärderna som ryms på Allsvenskans fotbollsläktare.