Om ett och ett halvt år, den 14 september 2014, är det val. En evighet i politiken, kan tyckas. Men bakom den mediala dramaturgin, där varje opinionsundersökning resulterar i katastrof- eller segerrubriker, finns åsikter som har potential att definiera valrörelsen långt mer än vilket parti som går bäst för tillfället.
Om man ska förstå hur spelplanen ser ut inför valet finns det därför anledning att studera de siffror kring svenskarnas värderingar som SOM-institutet vid Göteborgs Universitet presenterade häromdagen.
SOM-undersökningen visar att 39 procent anser att Sverige utvecklas åt fel håll, medan endast 30 procent menar att det går åt rätt håll. Det är en frågeställning som inte minst i amerikanska väljarundersökningar brukar kunna ge en god indikation på hur människor kommer att rösta. Undersökningen visar samtidigt på ett ökat missnöje med socialförsäkringarna — endast 16 respektive 10 procent är nöjda med hur sjukförsäkringen och a-kassan fungerar.
Mätningen pekar också på att frågan om vinster i välfärden är långt ifrån avgjord, och att det finns ett stort motstånd mot vinstuttag även bland alliansväljare. Hittills är det få väljare som ser frågan som så viktig att den påverkar partivalet, men det kan komma att förändras — tänk en Caremaskandal under valrörelsen. Men osäkerheten kring Socialdemokraternas ställningstagande, öppnar samtidigt för Alliansen. Varje gång frågan om näringslivets frihet har ställs på sin spets – i planhushållningsstriden och i löntagarfondstriden – har svenska väljare gått till höger.
Men vem vinner valet nästa år? Visst skulle man utifrån siffrorna kunna dra samma slutsats som statsvetarprofessorn Sören Holmberg gjorde 2007 — ”att regeringen Reinfeldt är rökt.” För den bristande framtidstron är en stark indikation på att väljarna kommer att söka något nytt, som kan inspirera på samma sätt som Alliansen kunde 2006 i konkurrensen med en tröttkörd Göran Persson.
Men hur väljarna till slut röstar beror också på hur partierna formulerar sina alternativ.
Jobbfrågan är förstås central för framtidstron. Men framtidstro hänger också samman med känslan av trygghet. Den som känner trygghet är mer benägen att omfamna en framtid som är svår att förutse.
Oron för socialförsäkringarna är en möjlighet för Alliansen att prioritera frågorna och göra höjda tak och socialförsäkringar som omfattar fler till en valfråga.
Men i stället för att själva initiera ett reformarbete som kan skapa framtidstro tycks Alliansen hoppas på att de politiska alternativen ska framstå som sämre. Det är en klassisk socialdemokratisk strategi som fungerade väl för S under många år. Nyare än så blev inte de nya Moderaterna.