Svenska elever presterar sämre än elever i andra jämförbara länder. Men att se till att kidsen rätar på sig, räcker upp handen och svarar ”ja, magistern” är knappast vägen framåt. Nya tider kräver nya lösningar.
Plötsligt vill alla partier prata skola. Att utbildningsminister Jan Björklund (FP) sliter håret och ropar ”det är ju min fråga!” är inte svårt att föreställa sig. Men det är välkommet att debatten breddas.
I den svenska debatten har ofta den finska skolan framhållits som förebild. Sant är att Finland, till skillnad från Sverige, toppar studier som PIRLS och PISA, där förmågan inom olika områden mäts bland elever. Sant är också att det finns lärdomar att hämta från Finland – exempelvis gällande mätbara mål som bör uppfyllas innan eleven slussas vidare. Högre krav inom lärarutbildningen och anständiga löner är också relevant. Dock kan den finska skolan även anses vara något av en auktoritär gammelskola, där eleven främst lyssnar och lyder. Sådant gynnar sällan kreativitet och kritiskt tänkande – och om aktiva samhällsmedborgare föredras framför kunskapsmaskiner bör man nog inte stirra sig blind på Finland.
Björklund tycks ibland vurma för de mer traditionella värdena genom upprepningen av frasen ”ordning och reda”. När han under 2012 kritiserade Sollentuna kommuns användning av läsplattor för inlärning av skrivning och läsning, förstärktes den bilden ytterligare.
På Centerpartiets seminarium om skolan häromveckan presenterade ordföranden för utbildningsnämnden i Ale kommun, Elena Fridfelt (C), kommunens satsning ”En-till-en”. Satsningen påminner delvis om den i Sollentuna och går ut på att samtliga elever får en egen dator. Datorn används dagligen, som en naturlig del av undervisningen.
Fridfelt menar att metoden har medfört många pedagogiska vinster. De yngre barnen knäcker läskoden snabbare. Texterna som de producerar blir längre och rikare på adjektiv, eftersom det är tungt att skriva för hand – speciellt för pojkar som ligger efter motoriskt. Eleverna får dessutom utlopp för sin kreativitet och lär sig att förhålla sig kritiskt till information. Fridfelt hälsar att Björklund är varmt välkommen på ett studiebesök.
Att tekniken medför nya möjligheter är det nog ingen som bestrider. Trots det verkar det finnas en oro inför att sammanföra pedagogik och teknik. Men när var fjärde svensk pojke går ut skolan utan att kunna tillgodogöra sig en lite svårare text, vore det dumt att avfärda den nya teknologin, som både tycks kunna underlätta lärandet och höja inspirationen. Slå i stället ihop denna med tydliga och mätbara mål, så kanske vi har en vinnare.