”Vad var det för siffra du sa?” Det går nästan att höra hur programledaren i P1-morgon sätter kaffet i halsen, när han informeras om att en kvinna i snitt tjänar 3,6 miljoner kronor mindre än en man under ett arbetsliv.
Men nej, han hörde inte fel. Kvinnor har i dag 73 procent av mäns inkomster och det beror inte på att de ligger på soffan och äter praliner medan männen ser till att pengar tickar in på familjekontot.
Om man summerar det avlönade och oavlönade arbetet, knegar svenska män och kvinnor lika mycket. Skillnaden är att kvinnor varje dag utför 47 minuter mer oavlönat arbete — läs arbete med hem och barn — än män. Det låter kanske försumbart, men det blir nästan fem och en halv timme mer i veckan eller drygt sju arbetsveckor per år. Sju veckor som män i stället ägnar åt lönearbete, med högre månadslön, bättre karriärutveckling och en mer angenäm pensionärstillvaro som följd.
Det var egentligen det sista måndagens P1-morgon handlade om, eller rättare sagt att cirka hälften av alla äldre kvinnor i Sverige har en pension på mindre än 10 800 kronor i månaden, vilket är under EU:s fattigdomsgräns. En kvinna får i snitt 65 procent av en mans pension och om ingenting ändras kommer dagens unga kvinnor att följa i sina mödrars och mormödrars ekonomiska fotspår.
För att undvika detta startade Pensionsmyndigheten i dagarna en kampanj som riktar sig till kvinnor i riskzonen. Boven i dramat heter framför allt låg timlön och deltidsarbete — inte sällan i kombination — och det är bara att hålla tummarna för att kampanjen lyckas samt att den når kvinnorna tidigt, helst när de är runt 30 och ojämställdheten på arbetsmarknaden och i hemmen tar fart. För det finns en uppsjö av möjligheter för kvinnor som vill höja sin pension, men de förutsätter att man börjar planera i tid och inte när man närmar sig 60. Då är det tyvärr ofta för sent.
En tämligen enkel lösning — åtminstone i teorin — är att föräldrapar fördelar tiden för lönearbete, föräldraledighet och hemarbete lika mellan sig. Får man ordning på detta löser sig en stor del av pensionsproblemet av sig självt.
Dessutom måste våra nya livsmönster tas med i beräkningarna. Många avsätter resurser till efterlevandepension, men bland de yngre pensionärerna är det inte änkorna, utan de frånskilda, som har de lägsta pensionerna. Det understryker vikten av att planera så att båda får lika stor del av pensionskakan vid en eventuell separation. Det kan dels handla om att den som tjänar mest för över premiepensionsdelen till sin partner, dels om att man avsätter en del av det gemensamma sparandet till kvinnans pension.
Det är ett betydligt bättre sätt för mannen att visa att han värdesätter markservicen på hemmaplan, än ett artigt tack för maten.