Svenska skolbarns läsförståelse har försämrats kraftigt, enligt internationella undersökningar. Antalet timmar i svenska har skurits ner med en sjättedel sedan 1960-talet. Och universitetslärare i historia slog i förra veckan larm i en debattartikel i Upsala Nya Tidning om att deras studenter numera saknar förmågan att ta till sig kurslitteratur och förmedla sina inlärda kunskaper i skrift. Det är med andra ord lätt att tala om en kris för läsandet.
Kristdemokraternas skolgrupp föreslår nu att läsåret förlängs med en vecka, och att de extra timmarna ska avsättas till läsning. Det är ett förslag som ligger i tiden. Debatten om skolans problem handlar ofta om mer tid i skolan, inte om bättre tid i skolan. Höstens debatt om läx-rut, det vill säga avdragsrätt för läxläsning, är också ett utslag av tanken att en längre skola är en bättre skola. Motståndarna till läx-rut hävdar att skolor och ideella organisationer borde hålla i läxläsningen, inte företag som tar betalt. Men de argumenterar sällan mot idén att vägen till förbättrade skolresultat går genom mer studier utanför skoltid.
Som Lärarförbundet påpekar ligger felet dock inte i undervisningens mängd utan i dess kvalitet. Krisen i skolresultaten sammanfaller med en kris i lärarnas kompetens, där lärarhögskolorna inte rustat lärare tillräckligt väl för att undervisa barnen, och skolorna sällan gett tillräckliga incitament till lärare som vill bygga på sina kunskaper under karriären. Lägg därtill att den administrativa bördan ökat. Kompetenta lärare som får tid att undervisa är en nyckelfaktor bakom bättre resultat.
Samtidigt är läsning en verksamhet som med nödvändighet kräver tid till eget arbete. En lärare kan uppmuntra till läsning, och ge eleverna större förståelse för texten. Och hoppet är naturligtvis att eleverna ska ta till sig läsningens goda vana och läsa böcker på fritiden. Men för att alla barn ska garanteras en viss mängd läsning måste detta få uppta tid i schemat, vilket gör minskningen i antalet timmar så problematisk.
Det finns dock sätt att öka antalet timmar i svenska utan att låta barnen gå miste om sommaren. Som Mattias Hallberg, ordförande för Sveriges elevkårer, säger till Ekot kan man börja med att ta bort håltimmarna ur schemat, för att ge mer tid till svenska. Och på de håltimmar som inte går att få bort kunde man schemalägga läsning. Det är inget fullvärdigt substitut för ordinarie svenskundervisning, men det är bättre än att eleverna inte gör någonting alls ? eller går hem eftersom de inte orkar vänta på att skoldagen återupptas. Om en håltimme i veckan ersätts med läsning skulle det ge mer än en veckas läsning extra per läsår, och kanske hålla kvar vissa elever i skolan.