Området är viktig ur många aspekter och därför är det hög tid att dra igång arbetet med att låta det uppgraderas till ett naturreservat, som ger ännu större skydd för både människors, djurs och växters intressen.
De senaste dagarna har området Norra Kärr mellan Ödeshög och Gränna åter igen varit högintressant. Den potentiella gruvdrift som avser att kunna ta tillvara sällsynta jordartsmetaller har berört och upprört under flera års tid. Arbetet pågår som många har påpekat i ett så kallat Natura 2000-område. Det innebär att Vättern med omnejd ska vara ett skyddat område, med avsikt att stoppa eller åtminstone hejda utrotningen av arter och unika livsmiljöer. Men, det räcker bevisligen inte för att ge ett tillräckligt skydd mot olika externa krafter.
Det finns många underligheter kring gruvdrift i Sverige, inte minst att utländska bolag enligt minerallagen i princip ensidigt kan profitera på de fyndigheter som finns inom landets gränser. Regeringen har godkänt provbrytning i Norra Kärr, bland annat med hänsyn till att den kan bidra till världsutvecklingen av miljövänlig teknik. Det potentiella gruvområdet anses vara av riksintresse ur mineralsynpunkt och sägs vara ovanligt fritt från farliga ämnen som uran och torium. Godkännandet sker utifrån lagens krav om ekonomisk bärkraft och möjlighet att tillgodogöra fyndigheten.
Det är vackra ord, men frågan är vilken part som ska dra nytta av den ekonomiska bärkraften, om det nu ska brytas någonting över huvud taget. Frågan om vilken (annan) part som tar risken med brytningen är ännu mer relevant att ställa. Det är inte svårt att framstå som domedagsprofet, men en gruva i Norra Kärr kan mycket väl vara en del i ett förstörande av Vätterns dricksvatten. Vem kan med gott samvete säga till de kommande generationerna att det i så fall var ett korrekt beslut, med hänsyn tagen till ”miljövänlig teknik” och att det fanns väldigt lite uran?
Det är hög tid att ta nästa steg i skyddandet av Vättern. Naturvårdsverket berättar bland annat att marina naturreservat den senaste tiden har lyfts fram som ett sätt att skydda allt fler sammanhängande områden i havet. Motsvarande logik bör användas för Vättern, utifrån miljöbalkens skäl för exempelvis bevarande av biologisk mångfald, bevarande av värdefulla naturmiljöer och tillgodose behov av områden för friluftsliv. Detta är Vättern i ett nötskal. Skyddet av den mycket viktiga sjön och dess fördelar kan mycket väl komma att bli en valfråga om saker och ting sköts på rätt sätt.