Diskussionerna kring Motalas demensboende Solbackens driftform har gått varm, både i MVT och på andra håll. Från många olika håll kommer inspel som tillför olika aspekter till debatten. Politiker av olika ideologisk hemvist, anställda och anhöriga har glädjande nog många åsikter, men vart leder diskussionen?
Politik är en frustrerande verksamhet, allt som oftast för den som sitter i opposition men då och då även för den som sitter vid makten. I socialnämnden har nyligen ett beslut tagits om att Solbacken ska återgå i kommunal regi. Beslutet gläder sannolikt den klassiskt socialistiska delen av politikerskaran, medan den mer borgerliga diton är frustrerad.
Alliansen i opposition brinner för företagens möjlighet att bidra till en utökad valfrihet för vårdtagarna, möjlighet till en högre kvalitet inom vården och en potentiellt effektivare användning av skattebetalarnas pengar. Stundtals låter argumenten som rena hyllningar till Attendo som i dag driver Solbacken, men med tanke på resultaten av de undersökningar som har gjorts är det kanske inte så konstigt.
Rödgröna Solidariskt Motala, med betoning på röd, sitter vid makten och har det yttersta ansvaret. Denna gruppering ser föga förvånande saker och ting på ett annat sätt. Ett starkt argument för återtagandet av driften verkar vara att 75 procent av kommunens demensvård sköts av privata aktörer, vilket anses vara en för stor andel. Detta är ett rent ideologiskt inslag och har ingenting med vare sig ekonomi eller kvalitet att göra.
Ofta är det välkommet med mer ideologi i politiken. Situationen kring Solbacken är därför välkommen, eftersom den lyfter upp just en ideologisk aspekt. I det här fallet handlar det om äldreomsorgen, men motsvarande diskussion är i hög grad giltig även på många andra kommunala ansvarsområden.
Ett ord som ur individens synvinkel ska stå i centrum är valfrihet. Det finns dessutom flera olika typer av valfrihet, huvudsakligen val av utförare och val av innehåll. De två olika delarna utesluter inte varandra, tvärtom utgör de tillsammans det som kan anses vara verklig valfrihet.
Solidariskt Motalas formulering ”den gemensamma välfärden ger oss alla valfrihet” fascinerar. Den gemensamma välfärden har en enormt viktig del i att Sverige i dag ser ut som det gör, på ett positivt sätt. Fel och brister finns, men grunden i välfärden ger framför allt trygghet. Däremot innebär den i sig inte valfrihet inom välfärden, det är en logisk tankevurpa och baseras på ren ideologi.
Kommunal verksamhet kan inte bedrivas utifrån ren ideologi, det krävs mer än så. Betydligt mer. Till att börja med krävs en djup analys och en rejäl ekonomisk beräkning av konsekvenserna av olika alternativ. Först då kan diskussionen nå högre höjder.