Texten på skylten lyftes ur sitt sammanhang och framställdes som någonting mycket grövre än vad den i själva verket innebar. Det är tyvärr något som händer alldeles för ofta i dagens sociala medier och stundtals tvivelaktiga journalistiska värld.
Sociala medier och andra digitala tjänster på nätet är fantastiska. När bloggosfären växte fram gavs den vanliga människan möjlighet att både ventilera sina tankar, sprida sitt budskap och kanske till och med tjäna pengar på sitt vardagliga skrivande. Mikrobloggar som Twitter och dess kinesiska motsvarighet Weibo har gjort underverk för snabb spridning av information (och information om information) mellan människor, vilket i sin tur har stärkt demokratin.
Digitala mötesplatser för djupare social interaktion, med klassiker som Lunarstorm och dagens jätte Facebook, har tillfört en helt ny dimension till människors umgänge och förändrar vardagen. Globaliseringen har krympt världen och digitaliseringen levererar världen till din hand. Förändringen är både av godo och av ondo, vilket vi dagligen ser exempel på. Mycket positivt kommer ut av situationen, men det finns även stora risker med den snabba informationsspridningen och de högst fragmentariska analyserna som den medför.
Ica-handlaren Anders Carlsson i Fornåsa vet precis vad det handlar om. Han har visat både omtanke och medmänsklighet mot en person som av någon anledning har satt sig utanför Anders butik för att tigga pengar av kunderna. Om denna välgärning spreds ingen information världen över. När han däremot tyckte att saker inte stod rätt till och ville få till en förändring satte han upp en skylt med ett kort budskap om att inte ge någonting till tiggarna.
Det skulle han inte ha gjort. Eller skulle han verkligen inte ha gjort det? Vems är egentligen ”felet” att det dras för snabba slutsatser i dagens värld? Vems är egentligen ”felet” att stora aktörer i media har skrivit lösryckt om hans skylt? Är det Anders fel att journalistiken inte har hängt med i anpassningen till den nya världsbilden där sociala medier bevisligen sätter nivån?
Var och en måste fundera över sina handlingar och ta ansvar för dem. Däremot är det givetvis inte den enskilde individen som ska få bära hundhuvudet för att omgivningen drar förhastade slutsatser, att skribenter förenklar komplicerade situationer eller att rubriksättare har som uppdrag att locka fram det smaskigaste ur en till synes smakfattig historia. Både människorna och journalistiken förtjänar bättre.