För vanliga svenskar är det inte signalspaning som är problemet, konstaterade Centerpartiets Johan Linander i fredagens extrainsatta riksdagsdebatt om den amerikanska underrättelsetjänsten NSA:s avlyssning av europeiska makthavare och medborgare, och dess samarbete med den svenska motsvarigheten Försvarets radioanstalt (FRA).
I stället är det snuskgubbar och tonåringar som mobbar varandra på sociala medier som utgör de största hoten mot människors nätintegritet, menade Linander som också är vice ordförande i riksdagens justitieutskott.
I debatten som hölls på initiativ av Vänsterpartiet följde den ena avledande manövern efter den andra från Allianspartiernas håll: Sverige samarbetar om det tjänar svenska intressen, ingen behöver vara orolig och det finns ju regler.
Hans Linde (V) undrade varför inte Fredrik Reinfeldt gör samma sak som Tysklands förbundskansler Angela Merkel och ringer upp president Barack Obama för att fråga vad de egentligen håller på med. Försvarsminister Karin Enström (M) skruvade på sig och förklarade att Sverige varit drivande bakom initiativet till en FN-resolution om integritet på internet. Kristdemokraternas Mikael Oscarsson berättade att försvarsutskottet varit på studiebesök hos FRA och att allt verkade gå rätt till.
Visst är tonåringars nätmobbing ett problem. Men det gör inte problematiken med statlig övervakning mindre. Enligt den brittiske journalisten Duncan Campbell är Sverige den största samarbetspartnern till den brittiska underrättelsemyndigheten bland de icke-engelskspråkiga länderna. Samma bild ger en forskningsrapport som presenterades för Europaparlamentets rättighetsutskott i torsdags. Forskarna beskriver dessutom de myndigheter som är satta att övervaka spionorganisationerna som ”otillräckligt oberoende”.
”Det finns regelverk”, försökte Folkpartiets Allan Widman argumentera i riksdagens plenisal. Men regelverket i sig är ett av problemen. På Expressens debattsida (7/11) skriver Mark Klamberg, doktor i folkrätt, att FRA:s regelverk i princip saknar begränsningar. Försvarsministerns ord om att FRA måste ges tillstånd av domstol för att få spana är en skentröst. Domstolen tillämpar en lag som ger myndigheten möjlighet till masslagring. Det enda kravet som finns angående informationsutbyte med andra länder är regeringens godkännande.
Att de som har ”rent mjöl i påsen” inte behöver oroa sig är ett argument som inte håller. FRA bör, precis som Klamberg skriver, kallas till en offentlig utfrågning i riksdagen. Att svensk underrättelsetjänst samarbetar med NSA kräver en vidare förklaring.
Friheten behövs för att göra säkerheten säker, konstaterade filosofen Karl Popper. Det är en princip den svenska regeringen borde ta intryck av.