Moderaterna är det näst största partiet i Vadstena, tillhör den styrande Alliansen och har en viktig roll att fylla som draglok i densamma. Partiets verksamhet störs dock av interna stridigheter som flera gånger under mandatperioden har bubblat upp till ytan och briserat i ansiktet på de ledande företrädarna. Nu verkar det vara dags igen för turbulens som skakar om den blå politikerskaran.
Inför valet 2010 stod Carl-Arne Larsson på nionde plats på Moderaternas kommunlista i Vadstena, vilket innebär att han stod på en så kallad valbar plats. Om Moderaterna skulle lyckas behålla samma antal mandat i fullmäktige skulle Larsson alltså tilldelas en stol i fullmäktige, vilket så också skedde.
Det ligger ett tungt ansvar på partierna att tänka till ordentligt kring vilka personer man placerar på sina listor. Ansvaret är ännu tyngre när det gäller personer som placeras på de valbara platserna, eftersom stolarna i fullmäktige tilldelas personligen och alltså inte kan sägas tillhöra partiet som sådant. Det har Moderaterna i Vadstena bittert fått erfara.
Carl-Arne Larsson ville på senaste fullmäktigesammanträdet inte tillstyrka ansvarsfrihet för kommunalrådet Jan Sundström, också han moderat. Beslutet måste ses som mycket kontroversiellt och högst anmärkningsvärt. En rimlig tolkning är att Larsson till skillnad från sina partifränder inte längre har förtroende för Sundström, vilket leder till en knivig situation i och med att han är partiets främste företrädare lokalt.
Sundström själv resonerade i onsdagens MVT kring att majoritetsbeslut inom partiet blir den officiella linjen som alla förväntas följa. Partipiskan viner bland klostren och gränderna, kort och gott. Det är förståeligt att Larsson reagerar mot detta, eftersom han förväntas att tänka själv som individ och agera utifrån sin egen övertygelse. Det är som sagt en personlig plats han förfogar över i fullmäktige, inte partiets plats.
Det är modigt av Larsson att stå upp för sin åsikt. Samtidigt är det inte orimligt att de övriga i partiet anser att hans agerande är illojalt och därmed icke önskvärt. Även om det i normalfallet inte är relevant att diskutera familjerelationer måste det ändå i sammanhanget nämnas att Carl-Arne Larssons fru Francesca Larsson har varit i blåsväder tidigare under mandatperioden. Hon var också moderat, men betecknas numera som politisk vilde.
Det behövs inte full insyn i Moderaterna i Vadstena för att förstå att någonting inte har stått rätt till under de senaste åren. Exakt vad är huvudsakligen deras ensak, men faktum kvarstår att det måste tas itu med. Ett inte särskilt osannolikt nästa steg är att Carl-Arne Larsson antingen går ur partiet självmant, alternativt på ett eller annat sätt isoleras av de övriga. Oavsett vilket är det olyckligt att striderna har fått gå så långt, inte minst för att majoriteten i fullmäktige hänger på en skör tråd.