Under den gångna veckan har de två stora politiska grupperingarna i Motalas politik presenterat sina respektive budgetförslag inför år 2014. Eftersom det är en budget för ett valår brukar det kunna fläskas på mer än vanligt, men de båda blocken verkar prioritera återhållsamhet framför allmosor åt folket. Gott så, men det verkar nästan som att det rödgröna styret har fått motorstopp.
Motala kommun förväntas under år 2014 omsätta ungefär två miljarder kronor. Smaka på den summan. Det handlar om väldigt mycket pengar som de styrande politikerna förväntas fördela på ett så klokt och rättvist sätt som möjligt. Det är en oerhört sporrande utmaning för den som engagerar sig och vill påverka, men samtidigt är det ett hopplöst uppdrag eftersom en stor andel av kommunens invånare lär bli missnöjda på ett eller annat sätt.
De ekonomiska förutsättningarna är tuffa, verksamheten är inte någon kassako. Tvärtom behöver det skjutas till pengar eller sparas för att budgeten ska gå ihop. Styrande rödgröna Solidariskt Motala väljer det förstnämnda och använder intäkter av engångskaraktär för att förstärka verksamheten, medan borgerliga Allians för Motala väljer en generell besparing (eller effektivisering) på 1,5 procent eller ungefär 45 miljoner kronor.
De kortsiktiga intäkter som Solidariskt Motala använder handlar främst om återbetalning av sjukförsäkringspremier som kommunen under tidigare år har betalat. Den borgerliga regeringens arbete med att exempelvis sänka mängden sjukskrivna personer har gjort att försäkringskostnaderna har blivit lägre och kommunerna får tillbaka stora summor.
Åtgärderna har ofta varit hårt ifrågasatta av den rödgröna oppositionen på riksnivå, men när effekt i form av ett ekonomiskt tillskott till kommunal nivå kommer jublas det och pengarna spenderas glatt för att täcka underskott i den ordinarie verksamheten. Allians för Motala har inte räknat in dessa pengar alls, utan det blir ett rent tillskott som exempelvis kan användas för att minska kommunens gigantisk pensionsskuld.
Det rödgröna agerandet hade kunna ha varit förståeligt om ekonomin var i en tillfällig nedgång, men även de nästkommande åren ser ut att bli riktigt tuffa. Att i det läget hålla uppe illusionen av att läget inte är allvarligt är oklokt, eftersom fallet kan bli desto tuffare om mer drastiska åtgärder måste vidtas.
Det finns mycket att titta närmare på i de olika budgetarna och det är långt ifrån allt som får plats i en enskild ledare. En fråga som är en outsider i kampen om att bli valfrågor är den om vägunderhåll. Det har knappast undergått trafikanterna i Motala att det finns stora brister i underhållet. För att komma någorlunda till rätta med det vill Alliansen satsa 36 miljoner kronor under tre år, medan Solidariskt Motala satsar futtiga sex miljoner.
En relaterad fråga är det kommunala bidraget till enskilda vägar, som Solidariskt Motala har avskaffat och Alliansen vill återinföra. Valet mellan en uppfräschad simhall (Alliansen) eller en ny bandhyhall (de rödgröna) finns också kvar för väljarna. Det är ett år kvar till valet och kampen om väljarna har börjat för länge sedan.