När Folkpartiets partiledare Jan Björklund, partiets andra ministrar eller övriga representanter framträder gör de gärna det framför ordet ”Liberalerna”. Den senaste veckan har de presenterat flera politiska förändringar som gör att tillägget har fått en starkare grund, plus ett förslag som är hett omdebatterat bland liberaler.
Folkpartiet har trots att de är ett relativt litet parti i svensk politik gjort ett rejält avtryck inom flera områden sedan de tillsammans med övriga i Alliansen kom till makten 2006. Partiets kärnfrågor med skola och utbildning är det främsta exemplet, där utbildningsminister Jan Björklund och hans vänner har satt ordentlig fart på Utbildningsdepartementet.
Reformerna inom de olika skolväsendena har avlöst varandra, till oppositionens stora förtret. Kritiken om felaktiga reformer och uteblivna resultat har varit lika högljudd som omotiverat snabb. Förändringarna inom skolsystemet på olika nivåer var direkt nödvändig, men det kommer att ta lång tid innan vi fullt ut kan skörda frukterna av dem.
Samtidigt har det ibland tänkts fel på vägen. Ett av felen lyfte MVT fram på ledarsidan redan i november 2011, nämligen det faktum att kommunernas ersättning för gymnasieverksamheten sänktes i samma veva som reformen GY11 trädde i kraft. Orsaken till sänkningen var att effektivitetsvinster förväntades, men resultatet blev tvärtom ökade kostnader i ett initialt skede.
Det har nu Folkpartiet och regeringen insett. I tisdags kom nämligen beskedet att kommunerna förutom för år 2013 även föreslås få mer pengar för år 2014 och 2015. Besparingarna utifrån reformen förväntas i stället träda kraft tidigast 2016, vilket verkar betydligt mer rimligt.
Därtill har två andra viktiga besked kommit från Folkpartiet den här veckan. Samma dag som beskedet ovan presenterades nämligen en mycket välkommen satsning på kvinnojourerna. I regeringens budgetförslag för 2014 stärks den tidigare tillfälliga utökningen på 10 miljoner kronor per år till 23,3 miljoner.
Bakom detta ligger nye jämställdshetsministern Maria Arnholm, som har klivit fram som ytterligare en stark och karismatisk liberal röst efter duktiga Nyamko Sabuni. Att stötta utsatta personer, särskilt sådana som ur en jämställdhetsvinkel är extra utsatta, är en i högsta grad liberal hjärtefråga som är ett måste att satsa på.
I måndags presenterade Arnholm dessutom ett betydligt mer kontroversiellt förslag, nämligen att Follkpartiets partistyrelse vill se en tredje pappamånad. Förändringens vara eller inte vara är hett omdebatterad i liberala kretsar, eftersom den innebär en inskränkning av individens frihet. I det aktuella fallet har partistyrelsen prioriterat vikten av att skynda på jämställdhetsarbetet, men vi lär få anledning att återkomma i frågan framöver.