Den som är konspiratoriskt lagd skulle kunna få för sig att attacken var riggad. På söndagen anföll nazister en antirasistisk demonstration i Stockholmsförorten Kärrtorp. Dagen efter höll Säpo ett seminarium om våldsbejakande extremism och samma dag presenterades rapporten ”Ett effektivare arbete för att förebygga våldsbejakande extremism”, som skrivits på uppdrag av regeringen.
Aktion, kartläggning och åtgärdsplan på mindre än 24 timmar.
Man kan också välja att se sammanträffandena som värsta tänkbara tajming. För som regeringens utredare Eskil Franck påpekar: Om utredningen hade presenterats för fem år sedan, hade förhoppningsvis en del av våldsverkarna i Kärrtorp inte varit där.
Enligt Säpo rör det sig om ett hundratal personer, som drar den högerextrema ideologin till sin yttersta spets och brukar våld. Ungefär lika många våldsverkare finns på vänsterkanten, precis som inom politisk islam. Det är alltså endast en liten klick av landets extremister, som är beredda att gå från extrem åsikt till våldsam, brottslig handling.
Det betyder inte att situationen inte är allvarlig. Våldets konsekvenser är förödande, såväl ekonomiskt som demokratiskt och humanitärt.
Demokrati bygger på att människor kan kritisera, påverka och förändra, utan att riskera livet. Vad våld kostar i form av mänskligt lidande går inte att sätta en siffra på, men numera har de ekonomiska förlusterna ett uppskattat pris.
Enligt rapporten ”Intoleransens pris”, som presenterades i våras, är kostnaden för ett vit makt-gäng upp emot 290 miljoner kronor under en 15-årsperiod. Då ingår bland annat kostnader för polis, sjukvård och förstörd egendom samt för eventuell sjukpenning och rehabilitering.
Det faktum att förhållandevis få våldsverkare ställer till stor skada, betyder att situationen inte borde vara omöjlig att överblicka och förebygga, vilket rapporten ”Ett effektivare arbete för att förebygga våldsbejakande extremism” tar avstamp i. Rapporten har fått kritik för att klumpa ihop extremister från olika läger, trots att det handlar om människor med vilt skilda världsbilder. Det äger sin riktighet, men samtidigt finns det mycket som förenar grupperna.
I alla tre spelar både ideologin och det sociala en stor roll. Om skolan, socialtjänsten och polisen jobbar kontinuerligt och strukturerat, vilket föreslås i rapporten, bör många i riskzonen kunna fångas upp.
Det kommer givetvis att kosta, i alla fall inledningsvis. Samtidigt är de bästa och billigaste brotten de som inte syns eftersom de aldrig begås.