Fredagkvällen i Vadstena bjöd på något så unikt som en folklig utfrågning av lokala politiker, som bjöd på sig själva och gavs möjlighet att utveckla sina tankar och resonemang. Det blev tydligt att alla närvarande partier vill satsa på både unga och gamla, plus givetvis bygga bostäder. Trots det finns det en del interna stridsfrågor, inte minst det negativa debattklimat som har funnits. Till viss del verkar det också leva kvar, men hoppet om utrotning lever.
Utfrågningen på Vadstena Nya Teater leddes av de lokala profilerna Ines och Vera, som vanligt briljant spelade av under kvällen kulturprisade Malin Kärrbrink och Eva Granlund. Kombinationen av djupt allvar och eftertänksamhet tillsammans med humor och en rejäl nypa fräckhet var i sig inte oväntad. Den kändes däremot oväntat fräsch, eftersom politikerna verkligen fick visa sig som de människor de är. Publiken fick i sin tur en rejäl och välbehövlig dos av både sakfrågor och ideologi som sannolikt hjälpte ett antal personer i publiken att välja parti inför valet.
Utfrågarna hade dessutom fingertoppskänsla nog att känna av nivåer och stämningar i samtalen, vilket gjorde att både publik och politiker verkade trivas. Kännedom om lokala ämnen och personer underlättade givetvis möjligheten att ge både pikar och beröm. Det nya partiet Konsensus fick ett varmt välkomnande av alla övriga partier, förutom från Sverigedemokraterna som inte fanns på plats. De missade definitivt något värdefullt, precis som alla icke närvarande vadstenabor som i och för sig ändå inte hade fått plats i den mycket välbesökta lokalen.
Politikerna fick bland annat berätta om varför de mer konkret började engagera sig i politiken. Flera hade historiska skäl till det, skäl som krig och fattigdom. Tron på människors möjligheter att förändra sitt eget liv, att hjälpa andra och att det går att påverka var påtaglig. Det är mindre än 70 år sedan andra världskriget tog slut och dess fasor påverkar oss ännu, på ett ibland fruktansvärt påtagligt sätt.
Den andra anledningen till engagemang som stack ut var ”vanliga” människor som tidigare hade klagat på både politik och politiker. De beslutade sig helt enkelt för att ge sig in i det själva, med huvudet först. Både klassiska ”arbetare” och företagare hade tagit detta steg i mogen ålder och det har inneburit ett starkt tillskott till Vadstenas politiska liv.
Det behövs fler Ines och Vera i samhället, inte minst inom politiken. Det krävs att någon då och då kommer med både oväntade och obekväma frågor, samtidigt som bevekelsegrunden är intresse och även en vilja att förstå de svar som ges. Varje kommun och varje politisk församling borde kunna få ha sina egna motsvarigheter till Ines och Vera. Om så vore fallet skulle både väljare och politiker vara både klokare och gladare.