Nyligen blev det stort rabalder i Riksdagen när frånvaro hos ledamöter i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gjorde att alliansregeringens förslag om höjd brytpunkt för statlig skatt inte stoppades. Kampen om makten och rävspelet i Riksdagen lär fortsätta framöver ända fram till valet och med anledning av det har Motalabron omvandlats från en lokal betongkoloss till ett slagträ i rikspolitiken.
Långt innan bron stod klar har det diskuterats flitigt hur avgifterna för trafiken som använder den ska utformas. Debatten har blivit i det närmaste infekterad och ingen uppenbar lösning finns i sikte. Oppositionen med Motalas riksdagsman Johan Andersson (S) i spetsen tänker av allt att döma göra vad de kan för att stoppa regeringens förslag om en ny lag som tillåter infrastrukturavgifter och elektroniska system för dessa.
Motalas riksdagsman Andreas Norlén (M) tillhör som bekant regeringens sida, men har varit påfallande tyst i frågan om broavgifter. Även om han som vanligt är aktiv i många frågor och en återkommande debattör i bland annat MVT är frågan om broavgifter sannolikt svår att ta tag i för hans del. Att ifrågasätta sin egen regering är kontroversiellt, även i de fall där förslagen drabbar den egna hemkommunen. Att ifrågasätta sin egen hemkommuns intressen är inte heller särskilt populärt.
Ansvarig minister är Catharina Elmsäter-Svärd (M) och hon är betydligt mer aggressiv i tonen. Hon kallar situationen ”politisk lekstuga” och hävdar att lagförslaget är ”en ren formalitet” utifrån EU-direktiv. Samtidigt varnar hon för att Sverige riskerar böter om lagen inte träder i kraft i tid och ansvaret för sakfrågan kring avgifterna skjuts över på Trafikverket, som i sin tur avvaktar att lagstiftningen träder i kraft. Cirkelresonemanget övertygar inte, oavsett hur borgerlig man är, och troligtvis kommer den politiska lekstugan inte att tömmas i första taget.
Även på det lokala planet är Motalabron givetvis något som berör på olika sätt. MVT berättar i dag om bullerproblem hos närboende som anmält detta till kommunen, men även här skjuts frågan över till Trafikverket. Det kan förefalla logiskt, men samtidigt bör kommunen agera å sina invånares vägnar när problem uppstår. Att dessutom hänvisa till att bullermätningar inte är aktuellt eftersom en pappersprodukt i form av teoretiska beräkningar anses vara viktigare är ett hån mot de boende.
Det är i dagsläget för tidigt att dra några större slutsatser av förändrat trafikbeteende förändrad och trafikmängd med anledning av bron, inte minst eftersom broavgifterna ännu inte är införda. Känslan är att Motala fortfarande står och väntar i startblocken på flera sätt och inte alls gynnas av det nuvarande käbblet i rikspolitiken.