Valet har precis hunnit svepa förbi, men det är redan dags att börja fundera på nästa. Fyra år går otroligt fort och vissa saker kräver långa förberedelser. En sådan är startande av nya partier, även om Konsensus i Vadstena är ett lysande exempel på motsatsen. Människorna i Motala och de övriga kommunerna i den västra länsdelen är luttrade i försvaret av Lasarettet i Motala, men det kan redan nu vara dags att hissa varningsflagg för fortsatt aktion.
Kampen för att Vrinnevisjukhuset i Norrköping skulle kunna fortsätta vara ett fullvärdigt sjukhus med akutmottagning har berört många människor. Inför valet 2006 bildades Vrinnevilistan just för detta ändamål. Partiet har därefter under de senaste två mandatperioderna haft framgångar i att försvara sjukvårdens bredd i länet, med Norrköping i fokus, men finns nu inte längre i landstingspolitiken.
Vrinnevilistans mandat har fördelats ut på övriga utifrån valresultatet, där Sverigedemokraterna är den stora vinnaren. Någon vågmästarroll ser de dock inte ut att få, eftersom samarbete över blockgränserna motverkar det. Trots det är situationen annorlunda jämfört med förra mandatperioden då Alliansen regerade landstinget i minoritet, eftersom Sverigedemokraterna nu av egen kraft tar platser i nämnder och styrelser.
De rödgröna nådde i årets val på motsvarande sätt som i riksdagsvalet inte egen majoritet, kickade obarmhärtigt ut partnern Vänsterpartiet och ”sträckte ut handen” till Centerpartiet och Folkpartiet. Det kan låta sympatiskt, men är bedrägligt eftersom ansvaret försöker förskjutas på de mindre parterna som tidigare har varit fienden.
Oavsett vem som bär ansvaret för att få ihop en eventuell koalition är det återigen oroliga tider för försvararna av Lasarettet i Motala. Redan under den nu utgående mandatperioden har olika utredningar och uttalanden resulterat i både hopp och oro, med stundtals ilskna reaktioner från lokala röster som följd.
Om nu Centerpartiet och Folkpartiet får och vill vara med och styra i landstinget måste ett absolut krav gentemot Socialdemokraterna vara att ortopediverksamheten i Motala får finnas kvar. Centerpartiets företrädare Gunnel Hagström och Lena Berglert skrev så sent som för några veckor sedan i MVT om just denna verksamhet. Folkpartiets Gun Jareblad har på motsvarande sätt under lång tid kämpat för lasarettets bevarande. Det är nu upp till bevis i förhandlingarna!
Förhoppningarna finns alltså om att situationen, det knepiga valresultatet till trots, kan komma att lösa sig åtminstone tillfälligt. På längre sikt krävs dock en större samling, antingen inom och mellan de redan etablerade partierna eller kanske till och med genom bildandet av Motalalistan, som återigen kan föra upp hela länets överlevnad på dagordningen. Låt oss hoppas att detta inte ska behövas, men låt förberedelserna börja.