Det är alltid relevant att ställa frågan om vad en kommun ska eller inte ska engagera sig i. Svaret på frågan varierar från block till block, parti till parti och person till person. Nu är frågan om ägandeskap och engagemang i ett näraliggande energibolag i högsta grad aktuellt i Motala, där åsikterna om vad som ska göras går i sär.
Mjölby-Svartådalen Energi AB (MSE) är ett energibolag i Mjölby, som till största delen ägs av Mjölby kommun (55 procent). Därtill är även kommunala Tekniska verken i Linköping (35) en stor ägare och Motala kommun (10) en mindre ägare.
Inom några år investerar MSE i sammanhanget enorma 350 miljoner kronor i att bygga ett nytt, modernt kraftvärmeverk i Mjölby. Det kommer att drivas med biobränslen och i princip eliminera kommunens användning av olja. Det är en stor investering, som av alla kalkyler att döma är lönsam både för ägarna och för miljön.
För att kunna genomföra denna investering har MSE bett sina ägare om borgensåtaganden eller lån, för att kunna få bästa möjliga räntevillkor. Både Mjölby kommun och Tekniska verken har löst sina delar utan nämnvärda diskussioner, medan det i Motala har blossat upp en diskussion mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. De sistnämnda har med stöd av sina kollegor i fullmäktige drivit igenom ett ja till borgen.
Det fick moderaterna Claes-Göran Österlund och Kaveh Moazzez att i en insändare i MVT ondgöra sig över beslutet, med ett svar från socialdemokraterna Camilla Egberth och Ingvar Ståhl. Representanterna för M säger sig inte förstå engagemanget i en annan kommun och vill i stället använda ”pengarna” till investeringar i Motala. Argumenten sågas längs med fotknölarna av S, med all rätt.
Det ska först konstateras att det är bra att det ifrågasätts vad kommunen ska göra eller inte göra, situationen är långt ifrån glasklar. Det blir däremot snarast löjeväckande när energins verkliga användningsområde inte tas hänsyn till och när de föreslagna ekonomiska spelreglerna förefaller tagna ur en annan värld. Det uppfattas som oseriöst och ger onödigt nog motståndaren öppet mål i debatten.
Ett borgensåtagande är ingen investering, utan ett risktagande som resulterar i en årlig borgensavgift på i storleksordningen 300 000 kronor till Motala kommun. Värt att poängtera är att kommunen i egenskap av ägare skulle få ta en rejäl ekonomisk smäll om den stora investeringen skulle gå fel, oavsett borgensåtagande eller inte. Därför är det rimligt att i stället ge en från början god investering ännu bättre förutsättningar.
En relevant fråga i sammanhanget är varför Moderaterna under förra mandatperioden inte ville sälja kommunens andel i MSE. Det beror sannolikt bland annat på att ägandet historiskt har varit en god affär för Motala och år efter år har gett stora summor i aktieutdelning. Det uppfattas därmed inte helt seriöst att helt plötsligt inte vilja ta ett ägaransvar när det ska investeras inför framtiden.