Totalt 132 000 personer mellan 15 och 24 år saknar arbete. Det är fler än antalet invånare i Västerås eller Umeå. Om samtliga arbetslösa ungdomar samlades på en i övrigt obefolkad plats skulle resultatet bli Sveriges femte största tätort.
Unga vuxna utan en vettig sysselsättning är samhällets främsta resursslöseri. Vad händer med en ung människa som aldrig får chansen att visa vad hen kan prestera? Vilka skyldigheter har arbetsmarknadens parter?
I somras presenterade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) regeringens jobbpakt. Syftet var att samla fack och företag till trepartssamtal med en gemensam målsättning: Att skapa fler jobb åt unga vuxna som vill jobba. Att hjälpa ungdomar att få göra rätt för sig.
Olika former av yrkesintroduktion är i grunden bra. Jobbpaktens bärande idé var ”introduktionsavtal” för personer under 25 år: 75 procent arbetstid och lön – kombinerat med utbildning resterande tid. Den optimistiska prognosen löd 30 000 nya jobb.
Det gör ont när knoppar brister. På onsdagen meddelade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson att arbetsgivarna valt att avvisa förslagen som diskuterats. Trepartssamtalen hade brutit samman. Hela skulden lades på Svenskt Näringsliv.
Svenskt Näringsliv menar i sin tur att LO försöker ta politiska poäng genom att föra in krav som inte har med ungdomsarbetslösheten att göra. Svenskt Näringslivs vice ordförande Christer Ågren reagerar särskilt mot försöket att stoppa en utredning om regler vid uppsägning av personliga skäl.
Den svenska modellen bygger på samförstånd. Även om till exempel avtalsrörelser innehåller ett betydande mått av tjuv- och rackarspel är välfärden beroende av respektfulla förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Fredrik Reinfeldt gjorde rätt som initierade jobbpakten.
Däremot borde Reinfeldt och finansminister Anders Borg (M) ha insett arbetsrättens inbyggda sprängkraft. Svenskt Näringsliv har under flera år efterlyst grundläggande förändringar i arbetsrätten – utan att få gehör hos nya Moderaterna.
En förändring av arbetsrätten är önskvärd men i dag politiskt omöjlig. Jobbpakten var ett sätt att kringgå låsningarna och genomföra andra åtgärder för att råda bot på ungdomsarbetslösheten. Därför faller ansvaret tungt på samtliga parter, för att ha låtit förhandlingarna urarta till en ideologisk konflikt med på förhand given utgång.
Återigen står arbetsrätten i vägen för arbeten. Jobbpakten skulle bli ett av regeringens främsta trumfkort i en valrörelse som kommer att handla om jobben. Trepartssamtalen gav regeringen en unik möjlighet att marginalisera Socialdemokraternas jobbpolitik. I stället väntar en valrörelse i vilken oppositionen lär påminna väljarna om de tusentals unga vuxna som ägnar dagarna åt att göra ingenting.