På onsdag röstar Europaparlamentet om att reformera EU:s fiskepolitik för att på så sätt försöka rädda de akut hotade fiskebestånden runt Europas kuster.
80 procent av bestånden i Medelhavet och 62 procent av bestånden i EU:s fiskevatten i Atlanten är idag överfiskade, och alla kurvor pekar åt fel håll. Fångsterna minskar stadigt och ekonomin för fiskarna blir allt sämre, vilket spär på kraven på både ökade kvoter och subventioner. EU:s fiskekommissionär Maria Damanaki har varnat för att fiskbestånden kan kollapsa inom tio år om inget förändras.
Förslaget som Europaparlamentet med stor sannolikhet kommer att ställa sig bakom innehåller för det första ett utkastförbud. Idag är det inte ovanligt att en stor del av fångsten kastas död tillbaka i havet. Det handlar om fisk av ”fel sort” eller ”fel storlek”, eller om att kvoten redan fyllts. Det innebär att volymerna som tas upp konsekvent underskattas, vilket påskyndar utfiskningen.
För det andra föreslås att principen om maximalt hållbart uttag ska avgöra hur mycket som får fiskas. Det skulle kunna tyckas självklart att man inte ska få fiska mer än vad som anses vetenskapligt hållbart. Men tidigare har kortsiktiga ekonomiska och sociala överväganden oftast vägt tyngre, allt för att fiskeministrarna i Spanien och Portugal ska kunna åka hem till sina väljare och försäkra dem om att det bara är att fortsätta fiska som förr.
Avgörande för den fortsatta processen är att en så stor majoritet som möjligt i parlamentet ställer sig bakom förslaget, och att det på så sätt blir möjligt att sätta press på fiskeministrarna. Ministerrådet har visserligen enats kring ett förslag som bygger på samma principer som parlamentets, men är fyllt med restriktioner av typen ”om möjligt”, vilket i praktiken öppnar för fortsatt överfiske.
Den typen av åtgärder som Europaparlamentet nu föreslår kan bidra till att göra skillnad. En negativ utveckling, eller en rentav akut situation, kan relativt snabbt brytas. Det visar inte minst erfarenheter från delar av Östersjön, där en del bestånd är på väg att återhämta sig, och i Barents hav, där torskbeståndet ökat kraftigt.
Samma sak, menar experterna, är på tio års sikt fullt möjligt för för de flesta av de idag hotade bestånden. För att rädda fisken krävs politisk handlingskraft. Förslagen i Europaparlamentet är ett steg på vägen. Men det krävs också att Europas politiker vågar stoppa subventionerna som bidrar till att det byggs allt större båtar med allt större fångstkapacitet. Annars blir resultatet gigantiska fiskefartyg, men hav utan fisk.