Motala kommuns miljönämnd beslutade i går om något som kan betecknas som en kompromiss när det gäller riktlinjerna kring ljudnivåer i Motalas innerstad. Det tidigare så hårt kritiserade tjänstemannaförslaget som befarades utgöra en dödsstöt för utelivet i Motala blev därmed inte verklighet, men vad är egentligen ljudkompromissen värd?
Tjänstemän är anställda för att de förväntas vara kompetenta inom sina respektive områden. Utifrån detta ska de komma med väl avvägda underlag till de politiker som ansvarar för övergripande beslut som rör verksamheten. Därför är det lätt att i rollen som politiker luta sig tillbaka och lita på tjänstemännen, eftersom de allra flesta på den här nivån är fritidspolitiker som inte har möjlighet att ha motsvarande kompetens som tjänstemännen.
Utifrån dessa förutsättningar är det på sin plats att först berömma de berörda politikerna i nämnden för deras principiella agerande i frågan kring riktlinjerna för ljudnivåer. De har haft styrkan att lyssna på näringslivet i form av krögare och restaurangägare, samt på allmänheten i form av de personer som uttryckt sin åsikt direkt eller bidragit med sina namnunderskrifter.
Lyhördheten och det egna tänkandet utmynnade i ett eget politiskt förslag, det som nu betecknas som en kompromiss. Det räcker nämligen inte bara med att lyssna på åsikter från omgivningen. Det gäller att även agera utifrån dem, givetvis alltid med vissheten om att de olika parterna talar utifrån sina egenintressen.
Agerandet från politikerna motverkar också det som brukar kallas tjänstemannastyre, det vill säga att de förslag som tjänstemännen lägger fram så gott som alltid går igenom utan närmare granskningar eller nämnvärda ändringar. Politiker behöver ta ett större ansvar än så, vilket alltså har skett i berörd nämnd.
Den kompromiss som det nu har beslutats om verkar trots det berömvärda grundläggande agerandet bli något av en besvikelse. De förändrade direktiven kring ljudnivå för utemiljöerna har ändrats från ”tyst” till 40 dB i medel. Det värdet motsvarar normal samtalsnivå, alltså något som är väldigt långt ifrån det som får anses rimligt för ett uteställe värt namnet.
Närmare detaljer kring riktlinjerna har redovisats på annat ställe i dagens MVT. Den direkt nödvändiga utvärderingen som förväntas ske i höst kommer antagligen att bli föremål för intensiv diskussion även tidigare, både från näringsliv och boende i stadskärnan. Kompromissen riskerar därmed utifrån förutsättningarna att bli en flopp, vilket inte kommer att gynna någon inblandad part och är tråkigt för Motala som sommarstad.