Att fronta Försäkringskassan är ingen lätt uppgift, men Dan Eliasson har sedan han blev generaldirektör 2011 visat att han är uthållig och medievan. Han har till exempel rensat bort det tramsiga kravet på vab-intyg från förskolor, och han är en flitig debattör. Sådant ska inte underskattas på en myndighet som de senaste fem åren haft att försvara svårtillämpade regler gentemot allmänheten.
För självklart reagerar var och en inför berättelser om enskilda som ”hamnat mellan stolarna”, och alltså varken godtas som sjuka av Försäkringskassan eller som arbetsföra av Arbetsförmedlingen. Detta har sin grund i den så kallade rehabkedjan som hastigt sjösattes 2008, vars syfte var att reformera rehabprocessen men vars konsekvens särskilt inledningsvis bland annat blev att svårt sjuka hamnade i kläm. Under åren har reglerna justerats och man har arbetat fram en praxis, men systemet kan ändå inte beskrivas som lyckat. Nu presenterar Eliasson en utredning som framför allt behandlar samordning av bedömningar mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Enkelt uttryckt ska människor i fortsättningen få en enhetlig bedömning av sin arbetsförmåga och slippa hamna i socialt och ekonomiskt vakuum.
Den nya metoden har provkörts och handlar kortfattat om att den sjukskrivne blir mer delaktig när arbetsförmågan slås fast. Formulären som används vid läkarbedömningen ska bli mer djupgående och graderas på ett nytt sätt. Detta ska stämmas av med hjälp av checklistor mot olika kategorier av jobb. Den slutliga bedömningen av arbetsförmågan hos en individ ska sedan gälla vid båda berörda myndigheter.
Att två myndigheter som hanterar samma problematik har kunnat göra skilda bedömningar som hamnat i konflikt med varandra, har varit en orimlighet. Och även om man i många år velat ha samordning i praktiken är det viktigt att detta formaliseras. Varken ”Kassan” eller AF ska kunna släppa ett besvärligt ärende med ryggen fri.
Utredning är ett första steg mot förändring, men, förutsatt att förslaget får gehör, blir den stora utmaningen nu att förverkliga samarbetet kring arbetsförmågebesluten. En viktig förutsättning är att respektive organisation får rätt kompetens. Detaljerade system kräver pålästa medarbetare som kan och vågar tillämpa de verktyg som delas ut. Försäkringskassan har i omgångar kritiserats för trögrörlig och ineffektiv struktur, med överbelastad personal som ibland hamnat i medial skottglugg i enskilda fall.
Det måste till sist betonas att det inte bara är myndigheter som berörs av rehabärenden. Även arbetsgivare ska i många fall involveras i sjukskrivningsärenden. Arbetsgivares proaktiva engagemang är i många fall avgörande för att människor lyckas ta sig tillbaka.