Stolthet och fördomar

Vintern 2009 berättade Sydsvenskan att det sista kommunala äldreboendet i skånska Vellinge skulle läggas ut på entreprenad. Två äldre damer på enheten S:t Knut intervjuades. De såg inga större problem med privatiseringen, möjligen saknade personalens nya uniform ?en trevlig färg upptill?.

Motala2013-05-17 06:00
Detta är en ledare. MVT:s ledarsida är oberoende liberal.

När Svenskt Näringsliv presenterar sin årliga rankinglista över kommunernas företagsklimat brukar Vellinge finnas med i toppen: På årets lista knep man andraplatsen bakom Solna utanför Stockholm. Det är lätt att se det ironiska i Svenskt Näringslivs hyllning av den skånska konkurrensen.

Invånaren som vill ha ett äldreboende i Vellinge kan välja mellan Norlandia Care, Förenade Care och Carema Care. Den som föredrar ett kommunalt äldreboende får välja att flytta ? eftersom nöjda företagare inte är en garant för faktiskt valfrihet.

Statsvetarna Gissur Ó Erlingsson och Anders Sundell gör alltså rätt som varnar för trenden att dra för långtgående slutsatser av kommunrankningar, som till exempel Svenskt Näringslivs företagsbarometer och Lärarförbundets motsvarighet ?Bästa skolkommun? (DN 16/5).

Att varken Svenskt Näringsliv eller Lärarförbundet är objektiva bedömare, utan lyfter fram kommuner som agerar i riktning med organisationernas politiska agenda, glöms lätt bort i rapporteringen. Undersökningarnas vetenskapliga inslag får stå tillbaka för lättköpt statistik med bristande insikt om lokala förutsättningar.

På torsdagen var det så dags för nästa årliga ranking: Tidskriften Fokus bedömning av kommunernas boendemiljö har blivit en lokalpolitisk Oscarsgala. Varje år skiner lyckan över det utvalda kommunalråd som får åka till Stockholm för att ta emot diplom, blomsterkvast och applåder. Knappt hinner applåderna tystna innan alltsammans beskrivs som en bekräftelse på kommunens hemsida.

I år var tidigare nämnda Solna bäst i landet. Bland tidigare års vinnare märks västgötska Habo, skånska Lomma och Stockholmsförorten Danderyd. Det är lätt att känna igen vinnarnas grundläggande förutsättningar ? höga inkomster, låga kommunalskatter och många familjehushåll ? från andra listor.

Stora delar av Fokus bedömning verkar utgå ifrån drömmen om villasamhälllet. Den boendesegregation som i normala fall betraktas som ett allvarligt samhällsproblem blir plötsligt ett föredöme. Att barnen, som växer upp i Sveriges bästa kommun för unga, löper en överhängande risk att curlas fram till vuxen ålder verkar sakna betydelse.

Inte heller prisas kommuner, som trots betydande sociala utmaningar presterar vettiga skolresultat, utan kommunerna som brukar placeras högt i Fokus delkategori ?uppnådda mål i skolan?, är nästan undantagslöst kommuner med högutbildade vuxna.

Så befästs nya självbilder. Så bekräftas gamla stereotyper.

Läs mer om