För att komma tillrätta med det grundläggande problemet har Rode dessutom skickat en teckning till statsminister Fredrik Reinfeldt (M) med budskapet ”Vi vill att alla fattiga ska ha ett hem.” Statsministern svarade att han höll med, men Rode är inte nöjd: ”Hon sitter ju fortfarande kvar,” säger Rode och fortsätter att ge kvinnan pengar.
Om statsvetaren Bo Rothstein får som han vill, skulle Rodes medmänsklighet snart vara olaglig. Rothstein menar att den som ger pengar till tiggare cementerar tiggarna i fortsatt förnedring och därför ska handlingen förbjudas (DN Debatt den 28 december 2013).
Det enda positiva med Rothsteins förslag är att det är mer sympatiskt att kriminalisera givaren än tiggaren, vilket bland annat Eva Solberg, ordförande för Moderatkvinnorna i Stockholm, och Stefan Hanna, centerpartistiskt kommunalråd i Uppsala, har föreslagit. Men ett dåligt förslag blir inte bra, bara för att det är bättre än ett ännu sämre förslag.
För även om situationen som sådan är förnedrande är det inte givaren som förnedrar tiggaren. Om en människas bästa - eller snarare minst dåliga - försörjningsalternativ är att med nedböjt huvud be förbipasserande om allmosor, är det utsattheten som är förnedrande, inte den medmänskliga gesten i sig.
Att vilja hjälpa människor i nöd ligger i mänsklighetens dna och om det är någonting som skulle vara förödmjukande, är det att tvinga de förbipasserande att välja mellan att ignorera en medmänniskas rop på hjälp, eller att begå en olaglig handling. Om det dessutom är som i Rodes fall - att De Som Bestämmer trots påtryckningar inte tar tag i situationen - framstår ett givarförbud som än mer verklighetsfrånvänt.
Däremot har Rothstein rätt i att några kronor i en kopp inte löser grundproblemet. Majoriteten som tigger i Sverige är romer från Östeuropa som diskrimineras i sina hemländer, där de lever i extrem fattigdom och misär.
Här måste EU agera och sätta press på ländernas regeringar så att de tar krafttag mot diskrimineringen och börjar tillgodose romernas mänskliga rättigheter. Om - eller när - det lyckas kommer romer inte att vara mer benägna än andra att åka till rikare EU-länder för att tigga. Det lockar bara så länge förhållandena i hemlandet är värre än att i minusgrader be om pengar utanför svenska mataffärer.
För problemet är inte att Rode skänker pengar. Problemet är att kvinnan måste vädja till Rodes hjärta för att överleva. Eller som Elinor Odeberg, chefredaktör för tidskriften Libertas, skriver i Dagens Nyheter: Lösningen är inte att sluta ge, utan att slippa ge.