För två veckor sedan diskuterade MVT:s ledarsida ambitionen hos Motala Convention Centre att etablera Motala som en sommarstad. Det finns många ingredienser i satsningen och om tankarna ska bli verklighet krävs samarbete med de styrande politikerna. Utifrån de nu föreslagna riktlinjerna för ljudnivåer för uteställen i Motala riskerar samarbetet att bli milt sagt knackigt. Kommer nöjeslivet att få gehör för sina protester?
Tänk dig Motala på sommaren. Tänk dig en värmande sol och en klarblå himmel. Tänk dig en gyllene sandstrand vid ett magnifikt Vättern. Tänk dig en svalkande glass i skuggan av ett träd i en av stadens parker. Tänk dig en smakrik middag på någon av stadens många levande restauranger. Tänk dig en varm och skön sommarkväll med en svalkande bris.
För många människor gör delar av dessa tankar från en härlig sommardag upplevelsen mer eller mindre komplett. Många är nöjda med det och visst skulle de flesta klara sig alldeles utmärkt med mycket mindre än detta. Ändå är det en tanke som uppenbart saknas. Tanken på ett levande uteliv under kvällstid.
Visst skulle Motala kunna etablera sig som en sommarstad, om bara viljan och resurserna finns. Däremot är det svårt att se att planerna ska lyckas om konserter, restauranger och krogar ska behöva följa de föreslagna riktlinjer för ljudnivåer från offentliga tillställningar som kommunens plan- och miljöförvaltning har lagt fram.
De tänkta villkoren är att musik får spelas på uteserveringar och innegårdar fram till klockan 22 söndag till torsdag och till midnatt fredagar, lördagar samt dag före helgdag. Det innebär i praktiken en allvarlig begränsning för de näringsidkare och konsertarrangörer som vill satsa på mer än det alldagliga. Med den inställningen lär Motala aldrig lyckas etablera sig som en sommarstad.
När regler av det här slaget sätts finns det många olika aspekter och intressen som måste analyseras. Det finns andra faktorer än etableringen som sommarstad att ta hänsyn till, exempelvis de boende i stadskärnan. De ska inte behöva stå ut med oljud dygnet runt, men samtidigt är det så att den som bor mitt i en stad av Motalas storlek måste acceptera vissa olägenheter. Ljudet från uteställen och konserter under kvällstid är en sådan.
Inget beslut är taget och det är därmet inte läge att ropa alltför ilsket ännu, men det är bra att diskussionen uppstår i tid. Motalas politiker i den berörda nämnden måste nu tillsammans med sina respektive partivänner ta ställning till hur Motala ska hantera den här frågan på bästa sätt. Vad som händer återstår att se, men det framtagna förslaget lär behöva justeras.